Utrikes 03 februari, 2021

Venezuelas nya ekonomiska politik

Efter att ha återtagit kontrollen över nationalför­samlingen har Venezuelas regering sjösatt ett nytt ekonomiskt program som innehåller privatiseringar och samarbete med den privata oljesektorn. Riskerar regeringen att ge upp kontrollen över sin viktigaste exportvara?

När Venezuela höll val i början av december gick bara omkring sex miljoner och röstade, vilket motsvarar omkring 30 procent av väljarkåren. En orsak till det låga deltagandet är att de flesta av oppositionspartierna hade uppmanat till bojkott av valet. Resultatet blev att regeringspartiet PSUV tog tillbaka kontrollen över nationalförsamlingen med nästan 70 procent av rösterna. Tillsammans med sina allierade innehar regeringskoalitionen nu nästan 90 procent av sätena.

Samtidigt som den nya nationalförsamlingen installerades i början av januari höll oppositionen runt den självutropade presidenten Juan Guaidó en egen virtuell invigningsceremoni för en ny lagstiftande församling. Denna har ogiltigförklarats av Venezuelas högsta domstol.

Det faktum att oppositionen har förlorat sin majoritet i parlamentet innebär att Guaidó inte längre är talman, vilket var det ämbete som gjorde honom till en legitim de facto ledare i delar av omvärldens ögon efter att man anklagat president Nicolás Maduro för valfusk. Med talmanstiteln borta är det svårare för västländer att hävda att deras stöd till honom är konstitutionellt grundat. EU:s utrikeschef kritiserade visserligen valet för att inte ha levt upp till internationella standarder om transparens och sade att man därför ”inte kan erkänna valprocessen som trovärdig”. Men i samma kommuniké beskrevs Guaidó inte längre som Venezuelas interimspresident utan bara som en bland ”andra företrädare för den avgående nationalförsamling som valdes 2015”. Även om unionen lovar att fortsätta stödja oppositionen, sade två EU-diplomater till nyhetsbyrån Reuters att man inte längre kan erkänna Guaidó som interimspresident.

I USA är man dock inte lika noga med de juridiska detaljerna. Den nytillträde presidenten Joe Bidens utrikesminister Antony Blinken sade nyligen i ett tal till senaten att den nya regeringen kommer att fortsätta att erkänna oppositionsledaren som Venezuelas legitima ledare. Donald Trumps särskilde rådgivare i Venezuela-frågan Elliott Abrams har också sagt att han inte väntar sig någon större omläggning av politiken, och Juan Guaidós representant i USA var till och med inbjuden till Bidens installationsceremoni. Den enda förändringen hittills är att Blinken sagt att regeringen kommer att tillämpa de amerikanska sanktionerna på ett ”mer effektivt” sätt i sin strävan att avsätta Maduro, samtidigt som man också ska bistå landet med mer humanitär hjälp.

Den nye talmannen Jorge Rodriguez talar under nationalförsamlingens första sammanträde den 7 januari. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Den nye talmannen Jorge Rodriguez talar under nationalförsamlingens första sammanträde den 7 januari. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Sanktionerna som infördes av USA, först under Barack Obama och sedan av Trump, har försatt en redan misskött ekonomi i en katastrofal situation. Sanktionerna är riktade mot allt ifrån bankväsendet till matimport, och har i praktiken gjort att Venezuela helt har utestängts från traditionella finansiella kanaler. Det huvudsakliga målet är dock den viktiga oljeindustrin. I januari 2019 införde Trumps regering ett totalembargo mot venezuelansk oljeimport, vilket följdes av förbud mot så kallade ”swap deals” – handel med dieselolja i utbyte mot venezuelansk råolja. Förbudet mot att köpa venezuelansk råolja och betala med diesel innebär till exempel att sektorer som jordbruket och kollektivtrafiken drabbas hårt. En av Trumps sista handlingar som president var att svartlista 14 företag och tre personer som hävdats ha gjort oljeaffärer med Venezuela.

Strypningen av oljesektorn, som utgör landets enskilt största inkomstkälla, drabbar hela befolkningen. I april 2019 beräknade de amerikanska ekonomerna Jeffrey Sachs och Mark Weisbrot att minst 40 000 personer dött som ett resultat av matvaru- och medicinbrist. Organisationer som FN har kritiserat USA för att kollektivt bestraffa Venezuelas befolkning och Maduros regering har anmält USA vid den Internationella brottmålsdomstolen i Haag för brott mot mänskligheten.

Enligt Thomas Posado, som forskar om Venezuelas ekonomi vid Sorbonne-universitetet i Paris, är sanktionerna det absolut sista Venezuela be­höver.

– Dessa åtgärder omöjliggör all ekonomisk återhämtning och bekämpning av hälsokrisen. Hävandet av sanktionerna borde vara av högsta humanitära prioritet, även om regeringen Biden inte verkar vilja ifrågasätta den delen av Trumps arv. Västländernas politik borde vara den rakt motsatta till den man bedriver. Man borde lätta eller till och med skriva av statsskulden för att ge lite syre åt ekonomin, säger han till Flamman.

Grafik: Tor Gasslander. Källa: Källa: US Energy information administration.

Grafik: Tor Gasslander. Källa: US Energy information administration.

Regeringen Maduro har dock nyligen lagt fram ett nytt politiskt program i syfte att komma runt blockaden och få igång ekonomin igen. I oktober antog den Nationella konstituerande församlingen (en legislativ församling som inrättades av Maduro efter att regeringen förlorat kontrollen över parlamentet och som sedermera har avskaffats igen) den så kallade ”anti-blockadlagen” (ley antibloqueo). Dess mål är att förbättra möjligheterna för privat inhemskt och utländskt kapital att investera i ekonomin, inte minst i oljesektorn. Den utgör därmed ett brott med den ekonomiska politik som regeringen har fört sedan Hugo Chávez kom till makten 1999.

2001 och 2007 antogs lagar som slog fast att det statliga oljebolaget PDVSA ska kontrollera landets oljefält och inneha minst 60 procent av ägarandelarna i alla samarbetsprojekt med den privata sektorn. Den nya lagen innebär att mindre oljeföretag ges rätt att driva oljefält ägda av staten i utbyte mot en del av vinsten. Totalt vill regeringen att driften sätts igång vid 70 övergivna oljefält. Utländskt kapital ska också ges större utrymme i samägda bolag. Anti-blockadlagen innehåller även klausuler som gör det möjligt för regeringen att underteckna hemliga avtal i syfte att undslippa amerikanska sanktioner.

President Maduro sade i sitt tal till nationen i början av januari att målet är att öka oljeproduktionen till 1,5 miljoner fat per dag. I dag är siffran historiskt låga 400 000 fat per dag. Som jämförelse uppgick Venezuelas dagliga oljeproduktion till omkring tre miljoner fat om dagen innan oljepriset kollapsade 2015.

Oppositions­ledaren Juan Guaidós status som självutropad interims­president ifrågasätts av allierade sedan han förlorat ämbetet som talman i national­församlingen. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Oppositions­ledaren Juan Guaidós status som självutropad interims­president ifrågasätts av allierade sedan han förlorat ämbetet som talman i national­församlingen. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Enligt Thomas Posado är den nya politiken förenad med både för- och nackdelar.

– Målet är att locka utländska investerare, främst ryska och kinesiska, trots USA:s sanktioner. Det uttryckliga syftet är att runda blockaden så att staten kan få likvida medel, vilket den behöver då man har behövt ställa in betalningen av vissa upphandlingskontrakt. Baksidan av denna politik är att man pantsätter nationalförmögenheten ytterligare, vilken redan är tungt belånad.

Inom den venezuelanska vänstern finns röster som är mer kritiska än så. Den chavistiske ledamoten i den konstituerande församlingen Telémaco Figueroa har till exempel beskrivit lagen som ett brott mot konstitutionen från 1999 och ett hot mot landets suveränitet. I synnerhet vänder han sig mot den klausulen om ”hemliga avtal”, som han menar gör att parlamentet förlorar all insyn i regeringens förehavanden i oljeindustrin.

– Detta är ett steg bakåt, och till och med ett svek mot det bolivarianska projektet som sattes igång av Hugo Chávez, sade han i en intervju med Venezuela Analysis i höstas.

Figueroa hävdar att regeringen riskerar att förlora kontrollen över viktiga naturresurser och ekonomiska sektorer. Enligt Thomas Posado är detta redan fallet. Som exempel nämner han hur det statliga ryska oljebolaget Rosneft 2016 fick 49,9 procent av ägarandelarna i det venezuelanska oljeföretaget CITGO som opererar i USA, i utbyte mot likvida lån till oljebolaget PDVSA. 2019 gav Trump CITGO till Guaidós pseudoregering, eftersom USA hade erkänt honom som Venezuelas president.

Andra chavister, såsom flera av dem som intervjuats i den nyutkomna boken *Venezuela: the present as struggle*, instämmer i kritiken mot regeringens kompromisser med det privata kapitalet, men anser att det är viktigare att stödja regeringen mot USA:s försök att avsätta den än att öppet uttrycka sitt missnöje.

USA:s sanktioner har gjort att diesel­bränsle blivit en bristvara i Venezuela, något som drabbar lokalbefolkningen hårt. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

USA:s sanktioner har gjort att diesel­bränsle blivit en bristvara i Venezuela, något som drabbar lokalbefolkningen hårt. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

En liknelse som har gjorts med anti-blockadlagen är den med bolsjevikernas Nya ekonomiska politik (NEP), som infördes efter det ryska inbördeskriget på 1920-talet. Målet var att stimulera småskalig handel sedan ”krigskommunismens” långtgående kollektiviseringar misslyckats generera tillräcklig tillväxt och lett till revolter.

Thomas Posado vänder sig dock mot den parallellen.

– Det är två väldigt olika kontexter. I Sovjetunionen kom bolsjevikerna till makten genom en social revolution och genomförde en fullskalig expropriering av bourgeoisin. I Venezuela krympte i stället den offentliga sektorn mellan 1999, då Chávez kom till makten, och 2007 – från 31,9 procent till 24,5 procent av BNP. 2007 började regeringen förstatliga flera företag och när Maduro valdes 2013 hade andelen ökat till 30,9 procent. 2019 var den 47 procent, men det berodde inte på förstatliganden, utan på att den privata sektorn hade kollapsat snabbare än den offentliga, nämligen med nästan 70 procent.

– Innehållet i programmen skiljer sig också åt. I Sovjetunionen handlade det om att stimulera små- och medelstora bönders ekonomiska aktivitet. I Venezuela går politiken ut på att överlåta fossila bränsleresurser till utländska multinationella företag. I Ryssland låg politiken fortfarande i linje med den antikapitalistiska processen; i Venezuela har den reducerats till ett retoriskt löfte. Men de två initiativen har det gemensamt att de båda är liberaliserande åtgärder som tagits i två länder som står inför enorma ekonomiska och geopolitiska problem, säger Thomas Posado.

Återstår att se vilken effekt anti-blockadlagen kommer att få på Venezuelas ekonomi. Hittills syns ännu ingen ljusning vid horisonten, och oljeindustrins egna förväntningar är att Venezuelas export kommer att fortsätta krympa. Frågan är i så fall hur länge befolkningen kommer att lägga band på sitt missnöje.

Kultur 13 september, 2025

Från sportstugor till boutiquehotell

Snart är en natts sömn i Carl Larssons säng inte omöjligt – åtminstone för den som är villig att betala. Foto: Trons/TT.

Folkhemmets enkla lantställe är inte bara alltmer avlägset för de allra flesta. Nu bjuder fiffiga entreprenörer ut dem dygnsvis med kock och märkesdesign.

”Man får inte gå in med badkläder i huset, farmor ville ha det så”, skrev Tara Moshizi om svenskars försök att bevara gamla generationers vanor i sina sommarstugor. ”Hur ska jag hantera kulturkrocken på min mans släktgård?”, undrar en ”entreprenör” i en insändare i DN, som beskriver sin familj som ”livsnjutare”. Hon vill rensa bort i förråden, han vill bara ta det lugnt – precis som på farfars och farmors tid.

Precis som Moshizi skriver är allt heligt i den svenska sommarstugan. Tapeten i vår egen sitter kvar sedan 70-talet med gröna blommor. De fysiska tillskotten kan räknas på en hand: en ny soffa, två tavlor och ännu en pinnstol. Allt annat har bevarats intakt, och ibland tycker jag mig se mormor och gå runt i sina vita kilklackar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 13 september, 2025

Ekonomipristagarna är för kära i sina teorier

Ekonomipristagarna Daron Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson har samlat det bästa i en ny bok som nu finns på svenska. Foto: Patrik Lundin.

Institutioner sägs förklara varför vissa samhällen blomstrar och andra faller. Men Nobelpristagarna måste till slut medge att fackföreningar är centrala för framgång. Lovisa Broström har läst ”Varför är inte hela världen rik?”

När ekonomen Daron Acemoglu tog emot nobelpriset i ekonomi 2024 sade han i sitt tacktal att ”Framtiden avgörs inte av tekniken i sig, utan av vilka institutioner vi väljer att bygga”. Den meningen belyser den motvikt som Acemoglu, James A. Robinson och Simon Johnson vill utgöra mot den samtida teknikoptimismen. Teknisk utveckling och AI kommer inte nödvändigtvis att göra livet bättre, risken är stor att det blir tvärtom. I stället menar herrarna att det är institutionerna som kommer att avgöra om vi går mot en ljusare framtid eller inte.

Men vad är då en institution? Detta har det skrivits massor om men först nu kommer en bok på svenska med utdrag ur de mest pregnanta delarna av förra årets nobelpristagares böcker i samlingsboken Varför är inte hela världen rik?, utgiven av Volante tillsammans med Handelsbankens mediesatsning EFN. Författarna är rätt vaga på denna punkt men vi rör oss runt regler som skyddar egendomsrättigheter, uppmuntrar till brett samhällsdeltagande, ger incitament för talang och kreativitet, samt upprätthåller rättsstatsprincipen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 12 september, 2025

Avbokades från ABF – anklagas för Hamasstöd

ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Foto: Janerik Henriksson.

Organisationen Rättvisa för alla stoppas med kort varsel från att hålla evenemang i ABF:s lokaler, efter inlägg som ifrågasätter klassningen av Hamas som terrororganisation. Föreningen själva menar att ett högerdrev ligger bakom avbokningen – och beskriver beslutet som rasistiskt.

Föreningen Rättvisa för alla hade bokat en lokal i ABF-huset i Stockholm inför sin valårs-avspark den 13 september. Men under torsdagen meddelade de att evenemanget avbokats.

”Rasisterna försöker tysta oss. Etablissemanget försöker stoppa oss. Men vi växer bara starkare”, skriver organisationen på Instagram.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 12 september, 2025

Sanningen om mordet på Charlie Kirk

Den högerradikala debattören Charlie Kirk sörjs i Orem, Utah. Foto: Lindsey Wasson/AP.

Den amerikanska ytterhögern fantiserar om att mata migranter till krokodiler. I Sverige jämförs människor med lupiner som ska läggas i svarta sopsäckar. Våldsretoriken känner inga nationsgränser – och allt politiskt våld måste fördömas lika hårt.

”Det borde vara offentligt. Det borde gå snabbt. Det borde sändas på tv”, sade Charlie Kirk i februari 2024 om att återinföra offentliga avrättningar. ”Man skulle kunna sälja det, finansiera staten. Det skulle kunna vara typ: ’presenteras av Coca-Cola’. Och nej, jag skojar inte. Förresten, jag skulle lätt titta in för att få se någon pedofil få huvudet avhugget.”

Mordet på Charlie Kirk är en tragedi. Ingen ska dödas eller hotas för sina politiska åsikter. Men mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Donald Trump har gjort den till sitt signum. Så här kommenterade han mordet: ”Det finns en hel del radikala vänsterdårar där ute, och vi måste bara slå skiten ur dem.” Samma man som under Black Lives Matter-protesterna framför Vita Huset efter mordet på George Floyd 2020 sade: ”Kan man inte bara skjuta dem? Bara skjuta dem i benen eller något?”

Sådana våldsfantasier återkommer ständigt i hans rörelse. Bloggaren Laura Loomer har sagt att Trump borde få ”demokrater avrättade för förräderi”, och att illegala invandrare borde ”matas till krokodilerna”. Joe Walsh, en av Charlie Kirks mentorer från Teparty-rörelsen, har sagt: ”Den 8 november röstar jag på Trump. Den 9 november, om Trump förlorar, plockar jag fram musköten. Är du med?”

Curtis Yarvin, husfilosofen i Silicon Valleys nya reaktionära höger, fantiserar öppet om att politiska motståndare ska ”skummas ihjäl” som ”kalkoner med fågelinfluensa” eller förvandlas till biodiesel.

Detta är inte anonyma nätkommentarer, utan centrala röster i den amerikanska högern. Som bara för några år sedan stormade en regeringsbyggnad med halvautomatiska vapen, för att sedan bli benådade av presidenten.

Och i Sverige?

Mordet är också en konsekvens av en upphettad retorik som finns på flera håll, men inte minst i den amerikanska ytterhögern.

Här skriver vice statsminister Ebba Busch om en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern, som ”gläds över en meningsmotståndares död”, utan att ange en enda källa. När min kollega Jacob Lundberg hör av sig till hennes presschef Mia Widell svarar hon: ”Hon refererar till det som nu syns i olika sociala och andra medier. Se gärna kommentarsfältet på exempelvis AB på Facebook, men även Expressen och DN.” Det ser ut som mina källhänvisningar i gymnasiet.

I så fall kan jag lika gärna citera Busch egna följare, efter att hon anklagade Palestinarörelsen för att ta hit ”Mellanösterns sätt att lösa konflikter”: ”Vilka fakking djur”, ”Ta en stor kontainer och packa dom i skicka ner dom till Gaza 👍👍💪💪” och ”BLY BLY BLY”.

Men det behövs inte, för vice statsministern har själv nära till våldsam retorik. Efter påskkravallerna 2022 sade hon: ”Varför har vi inte 100 skadade islamister, 100 skadade kriminella, 100 skadade upprorsmakare […] varför sköts det inte skarpt?”

Hon är inte ensam. Även Fokus-skribenten Anna Nachman fantiserar om en våldsvänster där ”piercade humanister skrattar rått och gottar sig åt hans död”, även det utan källhänvisning. Detta bara veckor efter att hon skrivit om ”invasiva arter” som förpestar det svenska samhället, och liknar människor vid lupiner som bör slängas ”i svarta sopsäckar som brännbart avfall”.

Och Svenska Dagbladets Peter Wennblad, som precis kallade hela Palestinarörelsen ”livsfarlig”, försvarade för bara ett par år sedan den sverigedemokratiska presschefen Linus Bylunds uppmaning till ”journalistrugby, att man knuffar journalister”. ”Fler politiker borde vara lite mer respektlösa mot journalister”, skrev Wennblad, vilket orsakade krismöte då hans kollegor inte uppskattade att han uppmanade till våld mot dem.

Den här retoriken är inte slumpmässiga nätutbrott. Avhumaniserande kommentarer som man hittar från anonyma vänsterkonton, uttrycks på högerkanten rakt ut av ministrar, ledarskribenter och riksdagsledamöter. Inte minst hos Sverigedemokraterna, som bokstavligen drivit en trollfabrik för att sprida hat mot politiska motståndare, och vars företrädare ständigt visar sig ha samröre med nazistiska våldsgrupper. En SD-politiker i Nynäshamn har rentav skrivit att hon ville skjuta skallen av en känd kvinnlig författare.

Läs mer

Och partiet meddelar att man inte ens tänker vidta några åtgärder mot Jessica Stegrud, som precis blivit avslöjad med att förfölja och hänga ut två tonåringar tillsammans med högerextrema aktivisten Nick Alinia.

Självklart förekommer hotfulla beteenden även till vänster. Förföljelsen av Carl-Oskar Bohlin i kvällsmörkret, och flygbladsutdelningen i Maria Malmer Stenergards trappuppgång är två exempel på hotfulla beteenden som tydligt måste fördömas.

För som mordet på Charlie Kirk visar går det inte att ha dubbla måttstockar. Den som försvarar den egna sidans politiska våld försvarar allt politiskt våld. Är Ebba Busch redo att erkänna det?

Diskutera på forumet (0 svar)
Dikt/Kultur 12 september, 2025

Svensk kulturkanon – ytterligare ett utkast

Det tidiga universums ljusstarkaste galax, CR7. Här föddes den första generationen av stjärnor. Foto: ESA/TT.

Pruttesmällan

Rymden

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 12 september, 2025

Lämnar målburen för journalistiken

Svante Hildemar (i blått) slutar med fotbollen för att studera till journalist. Foto: Johan Nilsson/TT.

30-åriga målvakten Svante Hildeman är Superettans mest uttalade socialist. Nu lämnar han Landskrona Bois efter fyra år för att lägga fotbollen helt på hyllan. Nu hoppas han få mer tid över till journalistik.

Jag måste så klart ställa sportfrågan: Hur känns det?

– Det känns bra! Det har varit många olika känslor de senaste veckorna, och jag har väl inte riktigt landat i någon enhetlig känsla än. Först var det vemodigt och melankoliskt, men också väldigt vackert. Nu, när jag börjar komma in i lunken och vardagen som student igen, är jag taggad på livet som civil!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Krönika 12 september, 2025

Lorentz Tovatt: Jag börjar hoppas att Lars Beckman har rätt

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) och klimat- och miljöminister och Romina Pourmokhtari (L) under budgetsamtalen på Harpsund, den 28 augusti. Foto: Henrik Montgomery/TT.

Kommer du ihåg när man var barn och fick plötsliga overklighetskänslor? Från ingenstans kom känslan av att allt är riggat. Att dina föräldrar, lärare och katten i smyg deltog i en gigantisk komplott. Och att de en dag skulle kliva fram och säga: ”Överraskning! Vi har bara spelat teater för din skull.”

Jag trodde att den känslan hörde barndomen till. Men i dag, som vuxen, har den återvänt. Jag går runt och väntar på att någon ska lägga handen på min axel och säga: ”Oroa dig inte, det var bara ett skämt”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 11 september, 2025

Anklagar svensk vänster för mordhyllningar – refererar till Facebook

Sveriges vice statsminister Ebba Busch. Foto: Lars Schröder / TT.

Ebba Busch ser en ”fasansfull reaktion” från delar av den svenska vänstern efter mordet på Charlie Kirk. Bedömningen baserar hon på sociala medier – och hänvisar till Aftonbladets kommentarsfält på Facebook.

I går mördades den amerikanska högerprofilen Charlie Kirk med ett skott i halsen vid ett öppet evenemang i Utah. Ännu har ingen gripits för dådet.

Nu riktar Sveriges vice statsminister Ebba Busch hårda anklagelser mot den svenska vänstern – som hon menar hyllar mordet.

”Än så länge finns ingen gärningsperson gripen och kvarhållen och vi vet ännu inte ett bekräftat motiv. Vad som dock kan bekräftas är den fasansfulla reaktion vi nu ser från amerikansk och delvis svensk vänster. Människor firar”, skriver hon på X, och frågar sig:

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 11 september, 2025

Det är knappast Palestinarörelsen som hotar demokratin

Demonstration arrangerad av Septemberupproret och Tillsammans mot rasism vid Mynttorget på tisdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

När M, SD och KD:s politiker tillsammans med de borgerliga ledarsidorna påstår att Palestinarörelsen utgör ett hot mot våra folkvalda, är det inget annat än ett desperat försök att flytta fokus från verkligheten. Det är en välkänd politisk manöver: måla ut en fredlig folkrörelse som hotfull för att slippa tala om det verkliga hotet – att svenska politiker ger sitt tysta och aktiva stöd till ett folkmord.

Låt oss vara tydliga: Palestinarörelsen i Sverige är ingen sekt, ingen svans, ingen ”mobb”. Och framför allt – inget hot. Tvärtom. Det är en bred, levande folkrörelse, demokratisk till sin kärna, där tusentals människor – unga och gamla, troende och sekulära, judar, muslimer, kristna och ateister – förenas i kravet på rättvisa för det palestinska folket. Att stämpla denna rörelse som ”antisemitisk” eller ”våldsam” är inte bara falskt. Det är fegt.

Jag har själv deltagit i över 80 demonstrationer de senaste två åren. Alla har varit fredliga. Visst händer det att någon, förtvivlad över sorgen efter de mördade i Gaza, ropar slagord i en ton som skaver i svenska öron, vana vid konsensuspolerat språk. Men helheten? Fredlig. Livskraftig. Demokratisk. En folkrörelse som förkroppsligar det som makthavare påstår sig värna – men i praktiken motarbetar.

Man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester.

När Carl-Oskar Bohlin hörde rop som ”shame on you” var det inte en ”hotfull mobb”. Det var väljare som uttryckte sitt missnöje. Är det obehagligt? Ja. Men demokrati är inte en bekvämlighetszon för makten. Demokrati är folkets röst, ibland högljudd, ibland obekväm. Att kalla detta för ett hot är att demonisera alla som någon gång vågat stå upp mot makten.

Och ja – självklart ska politiker kunna gå i fred. Ingen önskar att Bohlin eller någon annan ska känna sig personligen hotad. Men man kan inte både vilja ha väljarnas mandat och samtidigt slippa deras protester. Den som kliver in i maktens rum måste också stå ut med folkets rop. Att skrika ”shame on you” till en minister som blundar för folkmordet i Gaza, den etniska rensningen på Västbanken, och samtidigt sitter i en regering som fortsätter vapenhandeln med Israel – det är inget hot. Det är ett rop av förtvivlan. Ett välförtjänt omdöme.

Läs mer

Det verkliga hotet mot demokratin kommer inte från Palestinarörelsens rop. Det kommer från dem som försöker brunsmeta, kriminalisera och misstänkliggöra en hel folkrörelse. Det kommer från makten själv, som hellre slår ner på solidaritet och civilkurage än ifrågasätter sitt eget ansvar för medlöperiet.

Så låt oss se klart: det är inte Palestinarörelsen som är farlig. De farliga sitter i regeringen, skriver på exporttillstånd för vapen till Israel, hejar på Israels krigsmaskin – som Ebba Busch gjorde – och smutskastar dem som protesterar. Det är där hotet mot demokratin finns.

Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 11 september, 2025

Avanza ger dig fyrverkerier – men huset vinner alltid

Skillnaden mellan nätkasinon och aktiesparande blir allt suddigare. Foto: Karin Wesslén/TT.

Med applådemojier och pushnotiser har aktieapparna gjort småsparandet till ett dopaminforsande mobilspel. Förlorarna är våra unga.

”Nästa lön kommer jag hit or miss”, skriver en användare. ”Hela lönen på en trade. Vinner jag, fortsätter resan. Förlorar jag stänger jag mitt Avanza.” Jublet i tråden är högt. ”Du hör hemma här! Lets fucking go”, kommenterar någon. Andra är mer återhållsamma: ”Låter som om du ska spara i fonder och hålla dig ifrån att nyttja marknaden som ett kasino 😂”.

Jag bläddrar runt på kanalen ”ISKbets”, småspararnas eget gladiatorforum på Reddit. Här samlas användarna för att posta dagens förluster och vinster – på allt mellan några hundringar till flera miljoner – och be om råd på bets, ett ord som påminner mer om kasinospel än investeringar.

Ungdomsbarometern visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet.

En användare har lagt upp Avanzas belöningsskärm för ”10K”, 10 000 sparade kronor, med applådemoji och texten: ”Den här milstolpen har 71 procent av alla avanzianer uppnått.” Gratulationerna strömmar in, och någon kommenterar: ”Minns när jag var yngre och många gick in med 500 kronor bara för att känna sig som DiCaprio i Wolf of Wall Street när man gick plus 30 kronor.”

Detta småsparande har varit argumentet när högern sålde in ISK-systemet i Sverige – och nog är många användare amatörinvesterare som riskerar allt de äger. Medan de stora pengarna håvas in av höginkomsttagare.

Vänstertidningen Jacobins sommarnummer pryddes av ett kasinobord med texten ”Huset vinner alltid”, men även finanstidningarna har börjat se mönstret. Den brittiska finanstidningen The Economist – knappast någon maoistisk kampbulletin – skriver om hur gränsen mellan spelbolag och banker luckras upp (28/8). Tidningen påminner om att ekonomer liknat börsen vid ett kasino åtminstone sedan John Maynard Keynes, men konstaterar att parallellen nu håller på att bli bokstavlig.

Amerikanska domstolar och myndigheter har öppnat för så kallade ”eventkontrakt”, där man kan satsa på allt från presidentval till idrottsresultat. Stora investeringsplattformar som Kalshi, Interactive Brokers och Robinhood erbjuder redan nu kontrakt på valutfall, sportstatistik och till och med Emmy-galan, vilket kallas ”förutsägelsemarknader”, prediction markets. Spelbolagen Fan Duel och Edge Markets har rentav gått ihop med banker för att ta fram konton och betalkort som är specialgjorda för sportspelare.

Läs mer

Gränsen mellan traditionella banker, nätmäklare och bettingjättar luckras alltså upp allt mer. I Sverige har appar som Avanza och Nordnet ”spelifierat” sparandet med jämförelser med andra användare, pushnotiser och animerade fyrverkerier. Allt för att ge samma dopaminkickar som Candy Crush eller enarmade banditer.

Systemet gör inte bara vanliga människors privatekonomier mer osäkra. Det skapar också en ny människa, som inte litar på samhället utan endast på sig själv. Ungdomsbarometerns Generationsrapport 2025 visar att unga känner mer ekonomisk oro än tidigare kullar, samtidigt som idealismen får ge vika för pengar och stabilitet. På fem år hade intresset för aktiesparande gått upp från 36 till 49 procent, samtidigt som var tredje ungdom uppger att de inte har råd med fritidsaktiviteter. Att man vinner val på ekonomiska frågor har alltså aldrig varit tydligare.

Vem vill egentligen ha en sådan utveckling? Svaret finns än en gång på Reddit. ”Sanningen är att huset alltid vinner”, skriver en användare. ”Den verkliga vinnaren är Kasino Avanza.”

Citaten är lätt redigerade.

Diskutera på forumet (0 svar)