Årets största ekonominyhet vid sidan av coronakrisen är utan tvekan Amazons etablering i Sverige. Spaltmeter efter spaltmeter skrivs om hur det amerikanska megaföretagets intåg kan tänkas påverka oss och om regeringens pinsamma fjäskande för nätjättarna. Samtidigt mobiliserar fackliga aktivister och vänstern mot ett företag som gjort sig känt för sin antifackliga hållning och brutala exploatering av arbetare.
Uppståndelsen kring Amazon är lätt att förstå. Det är inte bara fackliga aktivister som oroas utan även svenska företag – såväl bokhandelskedjor som konkurrerande näthandlare, förlag och andra leverantörer kommer att påverkas. Samtidigt är det uppenbart att Amazons intåg också blivit en symbol för en strukturell förändring som redan pågår. Amazon är nämligen inte ett ovanligt ondskefullt företag, de är bara ovanligt framgångsrika kapitalister som varit bättre än sina konkurrenter på att utnyttja den digitala tekniken till sin fördel.
Amazons ägare insåg tidigt att e-handel inte bara är en digital version av gamla tiders postorderförsäljning. Det stora värdet i digitaliseringen ligger i insamlandet av massiva mängder information, som i sin tur används för att skaffa något som i praktiken blir en monopolställning. Därmed kan förlag och andra leverantörer pressas att gå med på usla villkor för att deras produkter ska synas hos Amazon, som därmed kan erbjuda kunderna billigare priser och ytterligare stärka sin marknadsposition.
Men Amazons framgångsrecept bygger också på hårdare exploatering av arbetskraften. Den nya tekniken används för att automatisera arbetsprocessen på företagets lager, men det sker inte i första hand för att ersätta mänsklig arbetskraft utan för att göra den utbytbar. Att förvandla lagerarbetare till mänskliga robotar som styrs mellan hyllorna av en algoritm handlar inte bara om att öka effektiviteten, utan om att centralisera den kunskap som behövs för att utföra arbetet. Konflikten kring sophämtningen i Stockholms stad, där sopåkare vägrade medverka till att upprätta en central förteckning över vilka nycklar som går till vilka soprum eftersom de visste att de därmed skulle bli utbytbara, skulle aldrig kunna inträffa på ett av Jeff Bezos lager.
Framgångarna för Amazon, som i storlek kan jämföras med hela länders ekonomier, visar att förutsättningarna för demokratisk planering i stor skala finns på plats
Att ta strid mot Amazons antifackliga hållning och systematiska utnyttjande av sina arbetare är naturligtvis oerhört viktigt – särskilt om samma mobilisering äger rum på andra lager och arbetsplatser runt om i Sverige där arbetares rättigheter och villkor urholkats de senaste decennierna. Men Amazons intåg borde också bli en väckarklocka för en vänster som genomgående varit ganska dålig på att inkludera den nya tekniken i sina visioner.
Att ny teknik ska bidra till hårdare exploatering är inte ett på förhand givet faktum. Digitaliseringen kan också vara ett verktyg för att bygga ett mer rationellt och rättvist samhälle. Vi skulle behöva ett demokratiskt Amazon som använder sin ställning till att kräva schyssta villkor och klimatsmart produktion även av sina leverantörer. Vi skulle behöva ett demokratiskt ägt Uber för att organisera flexibel och behovsanpassad kollektivtrafik, även utanför storstäderna. Ett demokratiskt Foodora för att organisera hemleveranser av mat till riskgrupper under coronapandemin. Ett demokratiskt Postnord för att ersätta alla konkurrerande budfirmor som kör ut paket i halvtomma fossilbilar.
Inget av detta kommer så klart hända om inte arbetarrörelsen lyckas flytta fram sina positioner generellt. Digitalisering är inget substitut för organisering. Men framgångarna för Amazon, och andra globala storföretag som i storlek kan jämföras med hela länders ekonomier, visar att förutsättningarna för demokratisk planering i stor skala finns på plats. Och demokratisk planering är just vad som krävs om vi ska kräva vår tids stora utmaningar i form av klimathot, resurbrist och pandemier.
