Varför gick det som det gick i valet?
– Det vi såg var ju att de stora partierna tappade till förmån för de mindre partierna. Egentligen skedde det inte så mycket med resultatet mellan blocken jämfört med förra valet, bortsett från att SD gick fram ännu mer. Snarare var det en omfördelning av rösterna. S och MP tappade stort till V och M tappade ännu större till C, KD och SD. Men faktum är att man egentligen inte riktigt kan säga hur det gick i valet, trots att valnatten är över. Att SD gick fram så stort beror framförallt på svikna Alliansen-väljare men tyvärr också LO-väljare. Här ser vi en kombination av olika faktorer som tilltalat olika grupper. Dels har vi den desillusionerade gruppen av SD-väljare som tror att det är sämre ställt med allt i Sverige än det faktiskt är. Denna grupp har sällan pratat med någon invandrare annat än svarat ”nej tack” på frågan ”kvitto?”. Sedan har vi den grupp som faktiskt upplevt vad som annars hör till klassiska vänsterfrågor: nedmonterad välfärd, inga jobb på orten, bortglömda av resten av landet. Dessa känner sig med rätta svikna, men i stället för att lägga sin röst på exempelvis V så väljer de SD. Sedan finns det nog en del som på grund av mainstream-medias särintresse för SD känt att de har vind i seglen och tänkt att nu vågar de rösta på SD.

Vad vill vi aldrig se igen i en valrörelse?
– Alternativ för Sverige, NMR och Medborgerlig samling. Vi har inte tid med pajaskonster när vi ska rusta för hur landet ska styras. Jag skulle också gärna slippa den där typen av ”mysintervju” där partiledarna ska svara på vad deras favoritfärg och bästa semestertips är. Det är irrelevant och spär på personkulterna kring partiledarna. I Sverige har vi partier, inte presidentkandidater. Partiledarna ska bara finnas som ett organ för att föra partiets talan, det är inte de som är själva partiet. De finns för enkelhetens skull. För oss väljare är det oviktigt att ”lära känna” partiledaren på annat sätt än genom dennes politiska visioner. Jag vill inte relatera till Jan Björklund genom att vi båda gillar sovmorgon och pannkakor.

Din största rädsla framöver?
– Jag är rädd för att Alliansen kommer att vilja bilda regering med stöd av SD. Ja, de har gått till val på att inte göra det. Men samtidigt får de ju då till en Alliansregering. M har gått till val på att fälla Löfvens regering och det känns osannolikt att Alliansen ännu en gång skulle släppa fram en rödgrön regering. En Alliansregering med stöd av SD är det värsta som kan hända samhället för alla utom de väldigt rika och väldigt svenska. Jag är rädd för vad som kommer att hända med kulturen i samhället. En SD-understödd Alliansregering ser inte med blida ögon på statsfinansierad kultur. Jag är rädd för jobben, att människor inte ska kunna klara sig på sina löner. Jag är rädd för vad som händer när rasismen blir så normaliserad i samhället att folk skriker okvädningsord efter en på stan.

När ljusnar det och vad kommer vi få se då?
– En ljuspunkt är att vänstern generellt växer under ohämmat marknadsliberalt styre. Det såg vi under 1990-talet då V stundvis hade ett väljarstöd på 12 procent under Gudrun Schyman. En tendens vi sett under denna valrörelse har varit uttalat liberala debattörer och opinionsbildare, exempelvis Fredrik Strage i Dagens Nyheter, öppet förkunna att de lägger sin röst på ett rödgrönt parti för att hålla SD stången. Denna typ av blocköverskridande i gemensam ansträngning mot SD hoppas jag att vi kan se mer av, det pekar i så fall åt en ljusare tid där strategiska politiska allianser byggs för att mota bort det som är dåligt för de många. Exempelvis rasism och marknadisering av det gemensamma. Då kommer vi att få se ett starkare kollektiv som trycker på i politiken.

Vad är ditt råd till den som känner att den bara måste göra någonting?
Organisera dig! Det finns mängder av autonoma grupper som arbetar för den goda saken. Exempelvis Ingen Människa Är Illegal, nätverket Allt åt Alla, olika soppkök och Refugees Welcome. På ett mer statligt sanktionerat plan finns bland annat RFSL som även har en newcomers grupp som arbetar med nyanlända hbtq-personer. Utför direkt aktion i klimatets namn, åk med initiativet Ende Gelände och ockupera en kolgruva. Hotas din lokala vårdcentral, ditt badhus eller hyreshus av privatisering? Gå ihop med grannarna och försök stoppa utförsäljningen av det som tillhör er alla. Sätt upp lappar i matbutiken, dela ut flygblad vid busshållplatsen, starta Facebook-grupper och bilda opinion i lokaltidningen. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.