… Kjersti Bosdotter, ordförande för Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, som nästa år utger en väggalmanacka tillsammans med Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.
En väggalmanacka med kvinnor i arbetarrörelsen. Hur föddes den idén?
– Silke (Neunsinger, på tidskriften Arbetarhistoria, reds. anm.) hade sett en kvinnoalmanacka hos Tysklands motsvarighet till ARAB.
– Vi tyckte det var en jättebra idé. Vi vill ha en blandning av kända och okända kvinnor, organisationer, tidskrifter och så vidare som betytt någonting för arbetarrörelsen och kvinnorna.
Varför är det viktigt med historia?
– Om man inte kan sin historia, kan man heller inte fatta bra beslut för framtiden. Det är viktigt, inte bara som någon sorts odlad hobby, utan för att använda sig av hur människor före oss sett på frågor och löst olika situationer. Och att lära sig av det.
– Tyvärr får man inte lära sig så mycket om industrisamhällets historia i skolan, nästan ingenting. Och i stort sett inte på museum heller. Det är inom arbetarrörelsen som vi själva måste lyfta fram vår historia. Och kvinnorna är ytterligare vita fläckar i den historien.
– Därför är det viktigt att lyfta fram både namnkunniga, men även dessa tusentals kvinnor som använde mycket tid och kraft för att arbeta för sina kamrater. Inte heller enbart svenska kvinnor. Arbetarrörelsen är internationell.
Nämn någon av dina favoriter.
– Oj vad svårt! Anna Sterky.
– Därför att hon så tidigt förstod vikten av att organisera och ägnade hela sitt liv åt att organisera kvinnor.
– Men också den tyska konstnären Käthe Kollwitz. Tack vare henne har vi bilder av situationen i Tyskland i industrialismens barndom.