Sedan 12 år tillbaka finns ett tvärpolitiskt nätverk i riksdagen, ”mot diskriminering och våld i hederns namn” inom vilket riksdagspartierna verkar. Den 5 oktober lämnade detta nätverk in motionen Klan- och hederskultur – hot mot demokrati och jämställdhet. Företrädare för sex riksdagspartier plus Amineh Kakabaveh var motionärerna. Bara Vänsterpartiets och SD:s underskrifter saknades. Som medlem i Vänsterpartiet undrar jag varför inte mitt parti fanns bland undertecknarna.

Det gäller att skilja på sak och person. Amineh Kakabaveh har lämnat Vänsterpartiet, men inte låter väl partiet en personkonflikt stå i vägen för bra politik? Så vad är då problemet? Är riksdagsgruppen och partiledningen emot:

• Att det inom utrikesförvaltningen borde finnas tjänstemän specialiserade på barn- och tvångsäktenskap och könsstympning?
• En ökad samverkan mellan olika myndigheter för att främja arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck?
• Att kartlägga sambandet mellan hedersvåld, gängkriminalitet och religiös extremism?

Motionärerna skriver: ”Detta är en kamp som vänder sig mot hedersnormer, barn- och tvångsäktenskap, könsstympning mm. Rättsstaten trängs undan av hedersnormer och sedvanerätt […]Motionärerna är väl medvetna om att det är politiker med rötter i andra länder som löper störst risk att misstänkliggöras för att vara lockbete för klanröster”. I nättidningen Altinget följer de upp motionen med att skriva om att förebygga olämplig påverkan på politiken: ”Hedersbrottslighet och gängkriminalitet är organiserad brottslighet som ställer krav på den demokratiska rättsstaten om mer myndighetssamverkan och partiöverskridande samarbete ”.

I debatten talas det mycket om den vuxne i rummet. Att politiker inte vill stå bredvid den ena eller den andra är löjligt. Lägg personliga känslor åt sidan. Det här är en allt för allvarlig och viktig motion.

Om myndigheter ska kunna samverka mot hedersvåldet måste väl partierna kunna göra detsamma?