”Alla barnböcker är politiska. En del är det också till sin avsikt”, så formulerade författaren Sven Wernström den sanning som säger att konst inte existerar utanför politiken. Även den ’apolitiska’ barnboken är politisk eftersom den normaliserar status quo.

I Sverige är barnboksutgivningen omfattande och i denna strida ström finns förstås en och annan bok som inte direkt kan försvara sin position som konstnärligt eller politiskt relevant. Samtidigt kan en betydande del av det som publiceras faktiskt på olika sätt betraktas som radikalt. År 2018 är Uje Brandelius och Clara Dackenberg augustprisnominerade för sin Hemma hos Harald Henriksson som handlar om klasskillnader mellan barn (och, implicit, rut-avdraget). Mottagaren av årets Astrid Lindgren Memorial Award, Jacqueline Woodson, återkommer i sina verk till hur rasism påverkar unga människor, men hon själv är också ett av många exempel på hur politisk aktivism hos barnbokens författare, illustratörer och översättare även äger rum utanför böckerna.

Barnboken har historiskt sett ofta varit en radikal utpost, vilket inte minst handlar om viljan att påverka den tänkta mottagaren. Ett tidigt exempel är Bertold Brechts och Georg Grosz pacifistiska barnbok Tre soldater (1932) som slutar med att soldaterna dödar gud. Mer samtida men ändå föråldrade uppfattas nog 70-talets ”proggiga barnböcker” vilka exempelvis Kalle Lind så kärleksfullt ironiskt har skrivit om i boken med samma namn. Katarina Taikon skrev sin Katitzi-svit med det uttalade syftet att påverka kommande generationer. I USA har efter presidentvalet 2016 en ny genre av barnböcker växt fram vilka på olika sätt reagerar på det politiska läget. Till exempel Maya Gonzales bilderbok When a bully is president: truth and creativity for oppressive times (2017).

Sverige har en stolt tradition inte bara av barnboksutgivning, men också av barnbokskritik. Ändå måste man nog delvis ge de kritiker rätt som skyller dagens barnboksrecensenter för att ofta vara alltför objektsnära och uppehålla sig vid subjektivt tyckande, utan att sätta boken i relation till dess konstnärliga och politiska sammanhang. Varför är det så? Förklaringarna finns i allt från barnlitteraturens status, till den textorienterade kritikerns ovana vid att tolka både text och bild, till det krympande utrymmet för betald litteraturkritik.
Fram till slutet av januari 2019 kommer Flammans kultursidor därför att rikta ljuset mot barn- och ungdomslitteraturen med en recension i veckan av samtida barn- och ungdomslitteratur. Därefter återvänder vi till frågan: Vilken barn- och ungdomsbok kan i dag betraktas som radikal och varför?

Läs den första recensionen i Flammans projekt om dagens radikala barnbok här.

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.