Carl Hamiltons aggressiva reaktion på att två av de unga kvinnorna som är programledare i Halal-Tv inte ville ta i hand, väckte hos mig stor bestörtning. Carl Hamilton lyckades faktiskt chockera mig, inte främst genom sin åsikt, utan sin självklara överklassarrogans. Efteråt kommer de svåra, djupare frågorna. Det är bra att Britt Rundberg och Inger Stark tar upp Halal-Tv i sin insändare i Flamman nr 47, liksom Ali Esbati veckan före.
Det är mycket viktigt, det Britt och Inger avslutningsvis påpekar, att islam är en religion, inte en etnicitet, och måste självklart tåla kritik och diskussion – likaväl som kristendom eller ateism.
Däremot håller jag inte med Inger och Britt om att tre så pass fundamentalistiska muslimer inte borde få göra public-service-tv.
Jag håller inte heller med humanisterna om att kristna gudstjänster inte borde sändas i tv, eller vissa kristna som vill ta bort alla svordomar ur tv eller förbjuda ateistpropaganda.
Yttrandefrihetens grund är att även det som jag inte gillar måste få höras och synas. Ibland kommer kollektivets rätt i konflikt med individens, till exempel i hederskulturer. Men det är en skrämmande tendens att många i dagens debatt har så liten respekt för religionsfriheten.
Religionsfriheten är en del av de fundamentala mänskliga rättigheterna och innebär alltid både frihet till och frihet från religion, allt efter eget val. De aggressiva ateisterna glömmer att de har frikyrkan och framför allt baptisterna att tacka för sin egen plats i det svenska samhället.
Det var baptister, inte ateister, som på 1800-talet satt i fängelse för sin kamp för individens rätt att välja sin tro. Den lutherska statskyrkan accepterade varken ateister eller frikyrkliga. Alla skulle vara lutherska bekännare.
I Sverige gick arbetarklassen, inte minst i sågverksdistrikten, i bräschen för kampen för religionsfriheten, tätt följd av kampen för strejkrätt, rösträtt och föreningsrätt. Den marxistiska tanken att arbetarklassen leder mänsklighetens befrielse är materialiserad i historien, åtminstone i Sverige.
Högerateister behöver naturligtvis inte bry sig om detta.
Men ateister med hjärtat till vänster: Tänk efter en gång till på vilken rygg ni kliver upp på er höga häst.
Det talas mycket om mångkultur. Men utrymmet är trångt för allt annat än sekulariserad, västerländsk humanism.
