Förankrad både i traditionen och i den samtid som gör berättelser om flykt och assimilering radikala, visar Viveka Sjögren påhittigt och överraskande på den mellanmänskliga kommunikationens mångsidighet. Med lätt och hoppfull hand närmar hon sig nyanserat det svåra i att släppa in och bli insläppt i någons hem, utan att skriva över människors otillräcklighet med falska triumfer.
Så lyder prismotiveringen för Flammans läsarpris som tilldelas en samtida radikal barnbok. Vinnare är bilderboksskaparen Viveka Sjögren som har skrivit boken Pojken i taket (Hippo, 2018).
Grattis Viveka Sjögren! Du har ju förut behandlat temat flykt i dina böcker – hur kom du på idén till den här berättelsen?
– Det korta svaret är att det har varit svårt att värja sig mot alla omänskliga utvisningar av ensamkommande ungdomar. Ett sätt att försöka göra någonting åt det, var att göra den här boken.
– Det långa svaret är att jag utöver de barn och unga människor från olika håll i världen som jag öppnat mitt hus för, även en sommar släppte in en ekorre som ett av mina barn fick med sig hem från skolan. Det var en liten hungrig unge som kom fram på rasten och ville smaka hårt bröd med sesampasta på. Därav namnet. Sesam flyttade in, och ganska snart flyttade hon som räddat honom ut och sov i ett annat rum hela sommaren. Allt blev upp och nedvänt kring Sesam, och när han äntligen var stor nog att flytta tillbaka till skogen, hade vi en hel del att ta hand om i rummet. I min hjärna uppstod en koppling, eller en ingång, till att skildra situationer som kan uppstå när man ska dela hus och hem med nya människor.
I Om du skulle fråga Micha från 2016 har du tecknat personerna i boken som saxar, i Pojken i taket är den svenska familjen tecknade som älgar, medan Sesam är en antilop på ett sätt som för tankarna till Art Spiegelmans figurer i Maus. Hur har du tänkt?
– Jag skissade väldigt länge på människor inför arbetet med Pojken i taket. Men tecknade människor bär, hur man än gör, så många mänskliga attribut som gör att vi kodar av dem utifrån erfarenheter och kanske fördomar. Det var först när jag la ner försöken att hitta människor som passade till boken som den kom loss. Jag valde det svenskaste svenska: älgar, och ett slags motsvarighet, en östafrikansk antilop vid namn kudu. Sesam tror jag kommer från något av de länder därifrån många ensamkommande kommer. Men jag håller gärna sådana detaljer öppna, så att så många som möjligt kan känna igen sig. Pojken i taket kan också vara en berättelse om att ta emot placeringar i sitt hus. Den som flyttar in behöver inte alls komma långt bortifrån för att upplevas som annorlunda.
Vilka andra författare och illustratörer inspirerar dig?
– Jättemånga. En klar favorit som jobbar mot samma målgrupper, åldersmässigt, är Shaun Tan.
Finns det något som gör barnboken särskilt lämplig som medium för radikala idéer?
– Bilderböcker och barnböcker läses av barn och vuxen tillsammans och i den gemensamma upplevelsen och förståelsen av boken kan det nog uppstå samtal som kan vara välgörande, ögonöppnande och på ett nyttigt sätt besvärliga för alla.
– Det mest unika med bilderböcker är möjligheten att berätta med både ord och bild. Den behöver inte skildra en sann verklighet, bara den är sann mot sin egen berättelse. Pojkens annorlundahet har jag till exempel valt att gestalta genom att han bor i taket. Allt kring honom är upp och nedvänt i bilderna, och logiskt sett borde han ju ramla ner. Men det gör han inte. Jag har själv inte tänkt att boken om pojken som bor i taket är radikal. Den kändes extremt viktig att skriva, bara.
Vilken barnbok tycker du är radikal idag?
– Svår fråga. Spontant tänker jag att de flesta av Astrid Lindgrens böcker på något vis kvalar in som radikala för sin syn på och sin gestaltning av barnen som är lite lagom obekvämt annorlunda, och får fortsätta att vara det, lite lagom oförstådda av vuxenvärlden de har omkring sig. Annars är det nog i serieböckerna det går att hitta de allra mest radikala rösterna, berättelserna och uttrycken.
Tycker du att det finns några radikala idéer eller koncept som är normativa inom barnboksvärlden – vilka är det i så fall?
– Det är väldigt svårt att hitta mammor som lagar mat i bilderböcker just nu. Det har de lämnat över till papporna, som lagar köttbullar fortfarande (eller är det kanske vegbullar?)
Det är väldigt svårt att hitta mammor som lagar mat i bilderböcker just nu.
– En liten trend är att skildra vuxna som stressade och en aning inkompetenta, och barnen som ganska politiskt medvetna. Genusböcker och jämställdhetsböcker finns det en hel del av, och fortsätter att komma. Allt som är snällt och schysst hyllas, förstås. Som om vi vuxna inte skvallrar och fryser ut och lyfter på ögonbrynen. Danska bilderböcker svänger det mer om än svenska. Norska också. I svenska bilderböcker finns en högre grad av ordningscensur när det kommer till vad man får och inte får göra.
