Så fick då till slut USA en nationell sjukvårdsreform som utökar rätten till försäkrad sjukvård till ytterligare 32 miljoner medborgare. När reformen är helt implementerad, om cirka fyra år, ska cirka 95 procent av landets invånare vara sjukförsäkrade. Cirka 15 miljoner kommer fortsatt att stå utanför systemet.
När Flamman får tag på Brian Palmer för en kommentar till sjukvårdsreformen har nyligen anlänt till sina föräldrars hem i ”en progressiv del av Brooklyn, New York”.
– Här är folk glada och det är helt klart gårdagens stora nyhet. Jag har också konservativa släktingar i mellanvästern som är väldigt besvikna i dag, och det talar för att det var ett viktigt beslut som togs, säger han och skrattar lite.

Privata försäkringar
Brian Palmer säger att grunden till den reform som nu antogs, långt ifrån det system som vänsterdemokrater hade hoppats på, med en garanti som finansieras gemensamt (en så kallad Public option) finns att hitta hos de amerikanska höger-tankesmedjorna, i deras svar på kraven på en allmän sjukförsäkring redan på 1990-talet.
– Som det blir nu slussas alla in i de privata försäkringsbolagen och det är ju egentligen inte ett bra sätt att planera ett hälsovårdssystem på.
Men istället för ett nytt revoutionerande sjukvårdssystem har USA fått en förbättrad reglering av sjukförsäkringssystemet. Och det är inte så illa, menar Brian Palmer.
– Jämfört med ett dåligt reglerat tyranniskt system som kan kasta ut den som varit sjuk, eller till och med den som blir det, är det ett klart steg framåt, säger han till Flamman.

Prestigevinst
– Det är också en mycket viktig prestigevinst för president Obama inför valet till kongressen i november. Det hade sett patetiskt ut om han inte hade lyckats vinna något stort, säger Brian Palmer och menar att framgången i sig värderas högt i det amerikanska politiska systemet, med en stark president i fokus.
– President Jimmy Carter till exempel förlorade flera liknande slag och kunde därmed avfärdas som svag när republikanen Ronald Reagan utmanade honom.
En sak som arbetet med reformen har visat tydligt är lobbyisternas och storföretagens enorma inflytande på politiken i landet.
– Det är lite skrämmande att se hur stark till exempel läkemedelsindustrilobbyn är, som tvingade till sig en stor kompromiss med Obama-administrationen om frågan om att inga kollektiva inköp av läkemedel skulle göras, säger Brian Palmer och menar att bara det faktum att man tvingades söka läkemedelsindustrins godkännande är ”extremt odemokratiskt”.
– Men så kommer det att förbli tills vi får en stor kampanjfinansieringsreform, och det är osannolikt att vi någonsin får en sådan, säger han.

I svenska medier hålls den så kallade Tea Party-rörelsen fram mycket. Är anklagelser om socialism och nazism vanliga i debatten?
– Den har utvecklats till en riktig rörelse med miljontals människor på yttersta högerflanken och Sarah Palin har, lite märkligt kanske, blivit något av ett språkrör för dem, trots sina goda kontakter hos etablerade delar av det republikanska partiet.
– Det som är mest skrämmande är hur verklighetsfrämmande vissa av deras anklagelser varit. Mest känt här är Sarah Palins helt osanna tal om att Obama skulle skapa ”dödspaneler” som skulle avgöra vem som fick leva eller dö i det nya systemet, säger Brian Palmer och påpekar att debatten har kommit dithän delvis för att vänstern och högern på många vis inte längre delar offentlighet och därmed inte behöver stå till svars för sina argument gentemot varandra.
Verklighettsuppfattningen skiljer sig
– En anhängare av Tea Party-rörelsen kan lyssna på Rush Limbaughs högerradio, titta på Fox News och läsa högerbloggar och i den verkligheten är Palins påstående sant, säger han.
– Likadant är det egentligen på vänsterkanten där människor som läser New York Times, ser på public service-kanalen PBS och lyssnar på National Public Radio får sig till livs en helt annan verklighetsuppfattning.