På det hela taget tycker jag att vi vänsterpartister gjorde en bra valrörelse. Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson kan ta åt sig en rejäl del av den äran. Men jag är kritisk på fem punkter:

1. De första två punkterna gäller partiprogrammet. Först gäller det motsägelsen att vi både skall verka för vänsterpolitik i Europa och för EU:s demokratisering men också för att Sverige skall lämna EU. För tänk om vi tillsammans med en allt starkare europeisk vänsterrörelse skulle lyckas göra EU bättre. Skall vi då ändå verka för utträde? Jonas försökte sy ihop det genom att säga att vi har helt andra motiv för Svexit än SD och att frågan inte är aktuell. Men det duger inte i den kommande EU-valrörelsen. Vi kommer att pressas på motsägelsen. Kolla gärna på det som nu händer i brittiska Labour. Och på alla uttalanden om behovet av en stark internationalistisk vänster som kommit från ledande vänsterföreträdare i både Europa och USA. Det är för sent att ändra i partiprogrammet före EU-valet. Men om partiledningen säger att den skall verka för att Svexit skall bort ur programmet på nästa kongress så kan vi klara debatten.

2. Min andra punkt gäller denna obegripliga mening i partiprogrammet: ”I samma utsträckning som socialismen förverkligar människans rätt att bestämma över sitt arbete upphävs ägandet av produktionsmedlen överhuvudtaget, såväl det samhälleliga som det privata.” Marx skulle vända sig i sin grav om han såg den. Vi borde också på den punkten ta efter brittiska Labour som nu lanserar en variant av Meidners löntagarfonder. Socialismen kan aldrig komma genom staten, det borde vi veta efter 1989. Utan socialismen är människans frigörelse genom de arbetande människornas ägande och makt i produktionen.

Socialismen kan aldrig komma genom staten, det borde vi veta efter 1989

3. Min tredje punkt gäller synen på det förtryck av kvinnor som utövas i religioners och traditioners namn. Visserligen är vi tydligare nu än för några år sedan då ledande partiföreträdare förnekade existensen av sådant förtryck. Men partiledningen måste också inse att det stora arbete som Amineh Kakabavehs och andra starka förortsfeminister bedriver är en stor tillgång för partiet.

4. Den fjärde punkten gäller Ung Vänsters uttalande att ett framträdande av SD i Göteborg skulle tystas. Där mumlade partiledningen och än mer distriktsledningen i Göteborg om att Ung Vänster var en fristående organisation. Det duger inte. Den sortens aktioner är en stor hjälp till SD. Dem borde partiföreträdarna klart och entydigt fördöma.

5. Slutligen handlar det om de angrepp på partiet för vår kommunistiska historia som alltid kommer efter framgångsval. Det var likadant 1998 då dåvarande Folkpartiet lanserade en svensk motsvarighet till den franska ”Kommunismens svarta bok” som skulle författas av ett antal uppräknade antikommunister. Då sa vi ja till att det gjordes en historik men att denna skulle tas fram av forskare utsedda av ett forskningsråd. Vi låg kvar på höga siffror både under EU-valet 1999 och fram till partikongressen i Växjö år 2000. Där misslyckades Gudrun Schyman med att dödförklara de kommunistiska partidiktaturerna i Östeuropa och Ostasien. De som ville ha kvar kommunismen i V i betydelsen det klasslösa samhället insåg inte att begreppet i den svenska folksjälen var förstört för lång tid framåt. Och så länge det kinesiska och nordkoreanska regimerna finns kvar förblir det säkert så.

Så Jonas Sjöstedt, även om det känns tjatigt: Säg en gång till att vår socialism aldrig kan vara annat än demokratisk och att den inget har att skaffa med den reellt existerande kommunismen.