Ändå var det bara Miljöpartiet som avvisade lagförslaget. Att Vänsterpartiet röstade ja väckte hård kritik bland vänstersinnade på sociala medier, medan Flammans Cecilia Verdinelli beskrev partiets beslut som grundat i en ”brist på maktanalys”. Situationen blev inte mindre stickande när Vänsterpartiets avstängda riksdagsledamot Lorena Delgado Varas meddelade att hon lägger ned sin röst i stället för att följa partilinjen.

Reaktionerna är inte svåra att begripa. Den konservativa vurmen för att göra det straffbart att förolämpa en representant för samhället i färd med att utöva våld mot dig, beslagta dina ägodelar eller omhänderta dina barn är djupt auktoritär och för tankarna till 1800-talets klassamhälle. Hora för dej, kyrkvärd?

Samtidigt som förslaget riktar en udd mot samhällets mest utsatta innebär det ett skydd för politiskt självständiga delar av samhällsapparaten som den auktoritära högern alltid försöker skava ned.

Vänsterpartiet slits mellan gräsrötternas radikalism, och den långsiktiga viljan att öka väljarantalet och spela en större roll i svensk politik. Men den som lyfter ögonen från Bluesky och läser remissvaren ser att nästan alla fackförbund är positiva. Saco och TCO som representerar över två miljoner medlemmar säger ja.

Den nya lagstiftningen förutsätter att den som arbetar med utsatta eller gör ingrepp i människors liv ska tåla starka reaktioner. Enstaka uttalanden som görs på grund av ilska eller smärta omfattas inte. Ett uttalande betraktas som förolämpning i juridisk mening när det är obefogat sett till situationen och kränker på ett personligt plan.

Kanske borde det förvåna mer att Sverigedemokraterna röstar för än att Vänsterpartiet gör det? Som exempel på straffbara kränkningar lyfter utredningen fram angrepp mot ”en persons etniska ursprung, sexuella läggning, könstillhörighet eller på något särpräglat drag i utseendet”.

Reformen lirar inte så bra med att vara en populiströrelse som mobiliserar på absolut yttrandefrihet och idéer om att myndigheterna dignar av aktivister som gör livet surt för hederliga svenskar.

Samtidigt som förslaget riktar en udd mot samhällets mest utsatta innebär det ett skydd för politiskt självständiga delar av samhällsapparaten som den auktoritära högern alltid försöker skava ned.

Hösten 2016 fick Jordan B Peterson sitt första mediala genomslag när han protesterade mot en kanadensisk lag som han felaktigt påstod skulle innebära fängelsestraff för att felköna någon. Förra våren pågick en liknande debatt i Skottland där JK Rowling och Elon Musk rasade mot en ny hatbrottslag. Men här hemma är Sverigedemokraterna stolta över en lag som gör att den som felkönar en miljöskyddsinspektör på riktigt riskerar fängelse.

Vi har också fallet där en offentlig tjänsteman på Energimyndigheten fick sparken efter att ha deltagit i klimatnätverket Rebellmammorna som genomför lugna manifestationer där man speglar människors oro genom att sitta tillsammans i en cirkel.

Efter att tidningen Fokus rapporterat nyheten och målat ut tjänstemannen som ett säkerhetshot följde ett nätdrev som var så framgångsrikt att man fick civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin att sitta och återrapportera i sociala medier om hur han ringt upp Energimyndigheten och säkerställt att något liknande inte sker igen. Fallet ligger nu hos Justitiekanslern och tjänstemannens fackförbund kräver staten på 200 000 i skadestånd. 

Frågan är hur det juridiska efterspelet sett ut om vi haft en woke skyddslagstiftning för den djupa staten på plats redan förra året? Eftersom näthatet är den moderna högerpopulismens själ är det bara en tidsfråga innan någon SD-sympatisör åtalas till följd av det egna partiets reformer. Då blir det nog långfingret.