Man kunde tycka att han har viktigare saker att ägna sig åt. Men den 6 augusti undertecknade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj en lag som gör det möjligt att anställa människor på så kallade nolltidskontrakt. Det innebär att arbetsgivaren inte har någon skyldighet att garantera sina anställda ens ett minimalt antal arbetstimmar.
I stället görs arbetaren till en helt fristående komponent som arbetsgivaren kan välja att plocka in närhelst det passar honom.
Så kallade ”zero hour contracts” har blivit särskilt populära i prekära samhällen som Storbritannien under den nyliberala eran och illustrerar pedagogiskt vad som menas med frihet enligt den ideologin: frihet för arbetsgivaren att välja när någon ska vara anställd, och frihet för arbetstagaren att inte veta om hen har en inkomstkälla i morgon.
Lagen som röstades igenom av Ukrainas parlament i juli har länge varit föremål för kritik från såväl fackföreningsrörelsen som vänsterorganisationer såsom Sociala rörelsen. Förra året demonstrerade tusentals fackligt anslutna mot den och en annan lag och flera internationella fackföreningar har uppmanat Zelenskyj att inte underteckna den.
Det trycket tycks ha fått viss effekt för presidenten valde samma dag att inte underteckna ett annat lagförslag som i princip helt skulle ha fråntagit ukrainska arbetare rätten att förhandla löner kollektivt och andra fackliga rättigheter.
I slutändan visar detta också vem Zelenskyj är. Bakom hjälteauran är det en helt vanlig mittenpolitiker, och som sådan landar han i det som centrister under nyliberalismen alltid ser som den rationella lösningen. Han är en mindre visionär och mer populistisk version av Macron.
