En kort tid efter att Håkan Juholt meddelade sin avgång från ett köpcentrum i Oskarshamn, läste jag en twitterpost från Sveriges mest inflytelserika politiska journalist – själva fältherren under belägringen av Sveavägen 68 – Expressens Niklas Svensson.
”Om två dygn sitter jag på planet till Phuket. Byter Juholt mot Lollo & Bernie på Sunwing”.
Det fanns något talande i den kommentaren.
Som om uppdraget att avsätta en partiledare hade lyckats.
Det har talats mycket om media senaste veckorna. Det galna drevet utanför arbetarepartiets högkvarter.

Samtidigt som det inte går att komma ifrån Juholts egna misstag och partiets interna knivhugg har jag funderat på vad det egentligen var som hände.
Hur kunde en grupp journalister på nyhetsplats så skamlöst börja propagera för att socialdemokraterna skulle avsätta sin nyss valda ledare?
I fotbollens värld har vi sett det många gånger. En ny manager träder in i en storklubb. De gamla titlarna är en börda den nya tränaren måste bära. Uppgång eller fall. Vinna eller försvinna. Efter en kort tid hopar sig slutsatserna bland tidningarnas krönikörer. Om laget börjat förlora finns det alltid några taktiska misstag, korkade kommentarer från en presskonferens eller något internt bråk att peka på som gör rubrikerna självklara: När avgår han? Vem blir ersättaren?

Det är som att sportjournalisterna tagit sig rätten att delta i tävlingen och inte bara rapportera om den, som om de också vill vara med i det vinnande laget.
Och det är ett sätt att göra nyheter som börjat sprida sig.
Kommer ni ihåg valvakan i SVT hösten 2010? Sverigedemokraterna har just kommit in i riksdagen och stora delar av landet är i chock. Det parti vars nynazistiska ledning marscherade på 90-talet och skrek ”Lasermannen skjut för att döda” har valts till Sveriges fjärde största parti.
När Jimmie Åkesson anländer till tv-huset möts han av en springare i korridoren. Likt en sportsändning förintervjuas matchhjälten direkt när han klivit av planen. Kristian Luuk lägger armen runt Åkesson och frågar ”Hur känns vinsten?”, ”Har du fått något att käka?” De roliga frågorna fortsätter och handlar om allt annat än politik. Journalisten lierade sig totalt med vinnaren.

Dagarna efter var kritiken mot sändningen massiv. Det faktum att ett rasistiskt parti nu skulle vara med och stifta lagar hade behandlats av public service som vilken chips och dipp-underhållning som helst. Utan kritiska frågor. Utan känsla för stundens allvar. Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman skrev att det skulle gå till historien som en av SVT:s mest förnedrande stunder någonsin.
Så vad var det som gick fel? Hur kom det sig att SVT:s valvaka haft mer likheter med en fotbollsmatch än ett riksdagsval?
Svaret var att det var meningen. I ett reportage i DN Kultur visade det sig att ledningen för SVT:s valbevakning varit på studiobesök i Danmark och importerats av deras format. Där pratade producenterna stolt om politiska debatter och valvakor som tävlingsmoment med utslagningen i fokus, det skulle vara show och party som dramaturgiskt liknade stora idrottsevenemang. Tydliga vinnare och förlorare. Mer action och mindre analys. Mer fokus på de enskilda partiledarnas känslor än på partiernas politik.
– Politiken är ju personfixerad i dag, som en av cheferna för DR sa.
Samma tankesätt har blivit extremt tydligt i rapporteringen kring Håkan Juholt. Det är sportvärldens estetik som styr den politiska journalistiken.
Kommentatorer, pr-konsulter och retorikexperter bedömer dagsform, utstrålning och retorik. Ständiga omröstningar om förtroendet för den egna ledaren publiceras. Publiken ska på ett ögonblick efter sändningen rösta fram matchens bästa debattör. Och kommentatorerna driver sin avgångshets när opinionsmätningarna börjar visa en nedgång. I grunden har det gjort nyhetsjournalisterna till tävlande i politikens spel. Och politikerna har blivit allt räddare kappvändare på grund av risken att tvingas bort.

I det perspektivet är det kanske heller inte så konstigt att Niklas Svensson – som tidigare bevakade Expedition Robinsson – idag rankas som Sveriges mäktigaste politiska journalist. Han kan tävlingens mekanik, ö-rådets regelverk.
När han skickade ut en enkät till socialdemokrater runtom i landet var det till exempel inte ens en frågan om Håkan Juholt skulle avgå. Utan när.
Det fanns inget svarsalternativ för den som ville ha honom kvar.