I Könskrig pratas det sex och relationer. Men det görs knappast i en okomplicerad Amelia-världs förpackning. Här skildras företeelserna som den strid på kniven som de kan vara, om än lyckligtvis inte alltid är.
Ett vasst finger sätts rätt i naveln på genusordningens problem av Maja Karlsson, som konstaterar att snälla killar ofta säger att de föredrar naturliga, osminkade, tjejer. Problemet gäller inte, skriver Maja, smink eller inte smink: ”Problemet är att det är helt naturligt för alla killar att döma tjejer.” Manne Forsberg har en, visserligen något sorglig, poäng när han i sitt bidrag pratar statistik som att 70 procent av alla självmord begås av män eller att tre av fyra som dör av narkotika och alkohol är män. ”Hur många år skulle inte räddas”, undrar Manne, ”om man demonterade den förbannade mansrollen?” Karolina Ramqvist kritiserar med sedvanlig skärpa föreställningen om den goda kvinnliga gemenskapen. Visst kan systerskap fungera som strategi för en specifik plats i en bestämd fråga, men att tro att det är så enkelt som att alla kvinnor med en något grundläggande feministisk analys kan samsas, menar hon är ett misstag.
Antologin präglas av en ytterst medveten spretighet. Skönlitterära inslag blandas med eftertänksamt teoretiska texter, varvat med pamflettliknande alster som förespråkar sådana saker som ”relationsanarki” till exempel. Det senare handlar om att det är dumt att göra skillnad på vänskap och kärlek och att svartsjuka grundar sig i ett kapitalistiskt tänkande.
Det är just den sortens bidrag som gör att jag emellanåt krisar så i min relation till den feministiska rörelsen (förstådd i någon vid bemärkelse). Visst är det personliga politiskt, men allt personligt är inte just därför intressant. Saker som faktiskt kan lösas mellan två berörda parter kanske kan få göra det. Ärligt talat – könsmaktsordningen tar sig så många fler, fulare, ansikten att rätten att knulla runt inte känns som den avgjort viktigaste frågan.
Då är det skönt med sådana personer som Anna Ehrlemark, som i sin text ”Gå över gränsen” utan konstlad politisk korrekthet och med uppriktig ärlighet sätter fingret på det som tydligen flera av oss feminister trots allt tänker ibland: ”Varför är det skitsvårt att fortsätta vara feminist? Det har ingenting med feminismen att göra. Den vacklar mellan ideologi och vetenskap. Vad man ska göra av den blir till slut en privat resa.”