Regeringen kör med falska kort om biståndet. Ansvariga ministern Gunilla Carlsson säger sig vilja prioritera fattigdomsbekämpning, men kapar stödet till några av världens fattigaste länder och ska i stället underlätta EU-integrationen för till exempel Turkiet och Serbien. Gunilla Carlsson menar att processen inför beslutet varit öppen. Men frivillorganisationer och andra berörda har åsidosatts, liksom riksdagens eget utrikesutskott. Gunilla Carlsson påstår att biståndets storlek är oförändrad. Men regeringen trixar genom att innefatta pengar för flyktingärenden i biståndsbudgeten och genom att använda mycket pengar till att hjälpa svenska företag utomlands.

Den rika världens bistånd riskerar alltid att hemfalla åt imperialism eller otillbörligt inflytande. Så länge det råder stora skillnader mellan länders rikedomar, finns ingen jämlikhet. Det är extremt viktigt att bistånd handlar om verklig hjälp till självhjälp, och inte skapar eller återskapar beroende. Men regeringen ska satsa en miljard på riskkapitalbolaget Swedfund, för att svenska företag ska etablera sig i de länder som nu utfasas när antalet mottagarländer halveras. Färre länder ska motta svenskt bistånd, med hänvisning till att det blir effektivare. Samtidigt håller de rika länderna alltmer på att samordna sina biståndsinsatser. Det innebär större kontroll för de rika länderna över de fattiga.

Det framstår också som kontraproduktivt, om man säger sig vilja minska korruptionen. Koncentrerade insatser minskar bredden och inskränker möjligheterna till insyn.