Under maj månad har flera universitet i Sverige haft kårval. Vänstern som varit i majoritet i många kårfullmäktige tidigare år håller kvar övertaget.
I bland annat Stockholm, Uppsala och Umeå Universitet har vänstern haft makten de senaste åren och resultaten från årets val visar på att maktfördelningen förblir den samma. I Uppsala universitet fick Vänsterns Studentförbund ett mandat mer än förra året, man blev därmed istället för S-studenter det största partiet tillsammans med Uppsala Universitets Studenter. I Stockholms universitet gick flera vänsterförbund framåt, men Vänsterns studentförbund blev det andra största efter Humanisterna och Samhällsvetarna. I Umeå universitet blev Studentförbundet återigen störst med 28 procent av rösterna.
– När det blåser högervindar i resten av samhället brukar universitetsvärlden vara vänster, säger Mia Sand, ordförande för Stockholms Universitets studentkår.
Våga vara kritisk röst
Mia Sand är också ordförande för Vänsterns Studentförbund i Stockholms universitet och säger att en av vänsterns stående frågor i valen är att kåren ska förbli politisk. Det är viktigt att kåren vågar vara en kritisk röst och förbli den opinionsbildande instans som behövs i utbildningspolitiken. Högerns företrädare förespråkar en avpolitiserad studentkår, något som till exempel Lunds och Göteborgs Universitet har genom personvalssystemet.
Kårfullmäktige är kårens högsta beslutande organ och beslutar bland annat om kårens budget och terminsavgift, man antar även ett åsiktsdokument och en verksamhetsplan. I flera fall sitter några av kårens ledamöter med i universitetens styrelser. Deltagandet till kårvalen brukar ligga kring 10 % av antalet inskrivna studenter.
– Folk vet inte vad kåren gör och struntar därför i att rösta, säger Simon Band, valnämndsordförande i Stockholms Universitet. Men det är viktigt att kåren representerar de studerande så att vissa inte får mer makt än vad egentligen skulle ha rätt till.
Borgerliga studenter har längre drivit frågan om avskaffandet av kårobligatoriet, då man menar att det inte är förenligt med individens frihet att tvingas tillhöra en viss förening.
Lars Leijonborg har nu lovat att tillsätta en utredning som ska undersöka hur ett sådant avvecklande skulle kunna se ut. Vänsterns studentförbund är oroligt för vad avskaffandet skulle innebära.
– Det är nödvändigt med en stark och välfungerande studentkår för att kunna säkerställa studenternas ekonomiska, utbildningspolitiska och sociala intressen, säger Mia Sand. Att ta bort obligatoriet äventyrar både kårens ekonomiska överlevnad och dess oberoende gentemot universitet, stat och näringsliv.
Bolognaprocess
Oberoende är ett genomgående tema i Vänsterns Studentförbund, särskilt när det gäller näringslivets inflytande över utbildningen. Studentförbundet ställer sig kritisk till den marknadsanpassning av universitetsvärlden som håller på att ske. Krav från företag på särskilda typer av kunskap och brist på resurser som skapar behov av sponsring, innebär att det kritiska tänkandet alltmer sätts i fråga.
Ett led i den riktningen är den så kallade Bolognaprocessen där det ska bli lättare för företag att välja mellan europeiska arbetssökande. Bland annat inför man en sjugradig betygsskala och gör det lättare att jämföra betyg mellan olika europeiska länder.
En annan form av oberoende som Mia Sand lyfter upp är att få tillgång till en lägenhet när man börjar sina studier och att inte behöva extrajobba.
– Målet är att man ska kunna studera som heltidssysselsättning. Studiemedlen måste höjas för att skapa den materiella tryggheten som behövs för att vi studenter ska slippa slåss om lågbetalda deltidsarbeten och bidra till lönedumpning.
