Polisen satsar allt mindre resurser på narkotikabrottsbekämpning men ändå ökar narkotikabrotten kraftigt. Under mitten av åttiotalet fanns ungefär 800 renodlade narkotikapoliser i Sverige, idag finns bara 200, det visar en kartläggning som Polishögskolan gjort på uppdrag av statliga Mobilisering mot narkotika. Björn Fries, nationell narkotikapolitisk samordnare för Mobilisering mot narkotika, anser att polisens nedprioritering är oacceptabel med tanke på att tillgången på de flesta droger har ökat kraftigt de senaste 20 åren. Men samtidigt som polisen satsar allt mindre resurser på narkotikabrottsbekämpning, ökar narkotikabrotten kraftigt. Omkring 30.000 narkotikabrott uppdagades i början av 1990-talet, idag är motsvarande siffra 70.000. Enligt Mobilisering mot narkotika kan ökningen förklaras med att det ringa narkotikabrottet, eget bruk, blir allt vanligare i polisens register. Det är inte ovanligt att missbrukare som är kända av polisen, ofta samma personer, grips och tas in för kroppsbesiktning flera gånger under ett år och ibland under samma vecka, visar kartläggningen.

– Kartläggningen vittnar om att polisen låter kvantitet gå före kvalitet, vilket får till följd att enskilda missbrukare kränks. Polisen måste se över sitt arbetssätt och hitta mer kvalitativa mått på verksamheten, säger Björn Fries, nationell narkotikapolitisk samordnare för Mobilisering mot narkotika, i ett pressmeddelande.
Björn Fries vill se ett tydligare samarbete mellan polisen och det civila samhället.
– Om polisens många ingripanden ska få någon effekt måste socialtjänsten, beroendevården och hälso- och sjukvården kunna erbjuda insatser för de missbrukare som tas om hand, säger Björn Fries.