Långt borta från mediernas strålkastarljus håller det på att hända något viktigt. En nordisk allians för gemensam välfärd tar form.
NORRKÖPING. När nätverket Gemensam välfärd startade i december 2004 var ett femtiotal personer, mest från Attac och Miljöförbundet Jordens vänner, närvarande. Nätverket hade den norska For velferdsstaten som förebild. Initiativtagaren Gunilla Andersson lovade då att det bara var början. Hon skulle få rätt. Sedan dess har nätverket samlat in många tusen underskrifter i ett upprop mot privatiseringar och marknadsanpassning. Och en första politisk seger inkasserades när vattnet återkommunaliserades i Norrköping.
Tre fackförbund med
Nu var nätverket tillbaka och kunde presentera en rejäl nyhet: tre fackförbund, Byggnads, Seko och Transport är med och kommer att ingå i nätverkets ledning. Det fackliga deltagandet satte också stor prägel på Norrköpingskonferensen. Kari Murtola, ordförande för LO-facken i Norrköping inledde med att kort konstatera:
– Det är inte våra medlemmar som har tjänat på avregleringarna och privatiseringarna. De har lett till att företagen sagt upp folk, som sedan kallats tillbaka via bemanningsföretagen.
Transports ordförande Per Winberg tog taxibranschen som avskräckande exempel på hur avregleringar kan skapa oordning och otrygghet för konsumenterna och gav sitt stöd till nätverket.
– Det här är en jätteviktig upptakt. Den här rörelsen måste växa de fyra närmsta åren.
Just den nya politiska situationen med en borgerlig regering var i fokus för många diskussioner.
– När vi var ute och pratade med folk före valet om vad borgarna planerade att göra med a-kassa och trafikförsäkring trodde folk att vi kom med skräckpropaganda. ”Så jävliga kan de inte vara”, sa de. Men nu i efterhand är det ingen som vill säga att de röstat på moderaterna, sa Tomas Gustavsson, Byggnads.
Regeringsbyte inte nog
Den borgerliga alliansens valseger var möjlig på grund av arbetarrörelsens agerande, menade Gustavsson.
– Vi pratar ju inte politik längre. Det är dags att släppa datorerna och gå ut och prata med folk.
Samtidigt är uppropets och nätverkets syfte inte att få till stånd en annan regering, markerade organisatörerna. Det räcker inte att byta regering – många privatiseringar och försämringar har genomförts av socialdemokraterna och deras stödpartier. Det var med denna utgångspunkt som arbetet med att vända de politiska vindarna började i Norge med For velferdsstaten och Trondheimsmodellen, som Flamman tidigare skrivit om.
Norska modellen i Danmark
Det norska exemplet har nu spridit sig till Danmark, kunde Peter-Kay Mortensen, från LO Storköpenhamn, berätta. Också i Danmark började protesterna mot privatiseringar i liten skala.
– Det vara bara byggfacket och de offentliganställda som såg problem i det regeringen gjorde, säger Mortensen. Och facket var dessutom splittrade mellan två olika strukturer.
Men den 28 augusti 2004 hölls en landsomfattande konferens med stark facklig närvaro. Konferensen utmynnade i ett deklaration om fackliga krav på en ny politik – för solidarisk skattefinansiering, en demokratisering av och fler resurser till den offentliga sektorn. Sedan dess har protesterna mot regeringen vuxit kraftigt. Ett ungdomsnätverk, Genstart Danmark, har bildats. Den 17 maj 2006 demonstrerade 100.000 mot välfärdspolitiken. Regeringen har nu sina lägsta opinionssiffror någonsin. Och även Dansk Folkeparti, som har fått många arbetarröster har börjat tappa sitt stöd.
– Men det är inte lätt, säger Peter-Kay Mortensen till Flamman. Så länge diskussionen förs via medierna är allt svårt. Och fortfarande finns ett alldeles för stort avstånd mellan toppen och basen i fackföreningarna.
