Carlos Escarrá handplockades av Hugo Chávez för att göra stora förändringar i konstitutionen. Escarrá, före detta domare i högsta domstolen, nu parlamentsledamot gör det tydligt att det nu pågår avgörande förändringar i socialistisk riktning. Naturtillgångar som mark och hav har börjat nationaliseras och strategiska tillgångar som elnät och telenät kommer övergå i gemensam ägo. Mycket av det som i det första steget blir statligt ägande, skall bli ”socialt” ägande (ett av de fem socialistiska ägandeformer som definieras i den nya konstitutionen): ägas av hela landet, men kontrolleras av kommunala råd.

Vilka sektorer kommer förbli privat ägda?
– Tillverkningsindustrin och småföretag i servicesektorn till exempel. Folk kommer kunna fortsätta starta egna daghem. Det kommer fortsätta finnas ett utrymme för privat ägande, men ett litet.

Inte skapa ny elit
Chávez slagord om ”socialism i 21:a århundradet” börjar på många sätt få ett innehåll som påminner om förra seklets socialistiska försök. Jo, socialismen i Venezuela är i samma idétradition som tidigare försök, säger Escarrá, men med viktiga uppdateringar.
– Vi talar inte om proletariatets diktatur, utan om en hegemoni för folkmakten.
Tillvägagångssättet är också en mer stegvis förändring.
– Vi kommer får umgås med kapitalistiska inslag långt tid framöver, men vi bygger upp en socialistisk bas i ekonomin.
Och den venezolanska regeringen är medveten om risken med att skapa en allsmäktig stat.
– Vi skall inte ersätta en borgerlig elit med en socialistisk elit, säger Escarrá. När nu revolutionen ökar takten är det absolut viktigaste att överföra makt från staten till människors direkta kontroll.

200.000 nya jobb i offentlig sektor
Staten i Venezuela håller på att bygga om från grunden. De gamla departementen kommer upplöses, makten övergår till den parallella apparat som redan byggts upp. I denna nya apparat har länge de svåröversättbara *misiones*, en central roll. De 16 “Misiones” som
fungerar som en slags departement med inslag av frivilligt arbete omfattar nu allt från alfabetisering och sjukvård till energibesparing, rekrytering till militären och introduktion av open source-programvara. Tanken är att makten över dessa “misiones” skall vila hos de små kommunala råd som sprider sig snabbt över landet. Och Escarrá menar att makten de facto redan flyttats från den gamla statsapparaten till den nya. Det är förstås inte smärtfritt. Motståndet mot förändringarn har varit starkt: oppositionen har starkt stöd bland många statsanställda, och det är vanligt med sabotage och arbetsvägran.
– Det jobbar ungefär en miljon människor i de gamla departementen. En del av dem kommer omplaceras, men många kommer få gå.
Den borgerliga staten, gödd av enorma mängder oljepengar, har vuxit efter varje val, förklarar Escarrá.
– Varje gång makten skiftas anställer den folkvalde sina kompisar. När en ny folkvald tillträder stannar de gamla, och den nye anställer sina kompisar.
Den nya statsapparaten är mycket mindre, säger Escarrá.
– Ungefär 200.000 är anställda i alla “misiones”.
Att dra ned på anställda funktionärer har gjorts förr.
– Under oljestrejken sparkade regeringen 18.000 ur det statliga PDSVA. Och vi ersatte dem utan problem med 4.500.

Korruption det allvarligaste hotet
Omvandlingen av staten handlar också om att bekämpa korruption. Venezuela räknas som ett av världens mest korrumperade länder. Escarrá krävde 2004 att landet skulle utlysa en ”juridiskt kristillstånd” och ”röka ut” korrumperade tjänstemän och domare för att vinna kampen mot korruptionen. Men ännu har ingenting hänt.
– Nej, om möjligt är det värre. Korruptionen är idag det allvarligaste hotet mot revolutionen.
Parallellt med processen att ersätta den gamla statsapparaten landeras under året en kampanj för moral och upplysning. Skolväsendet skall fostra ansvarskännande medborgare som inte tolererar fusk. Det handlar inte om ett nytt sofistiskerat sätt att bekämpa oppositionen.
– Nej, det är inte så att alla oppositionella är ruttna och Chávez anhängare är Jesu barn. Det finns många bra människor i oppositionen, säger Escarrá. Många som stöder revolutionen kom till sina parlamentsplatser med cykel, nu har de flotta bilar.
Det är i detta perspektiv – kampen mot korruption inom vänstern – som den nya socialistiska enhetspartiet skall ses. De gamla vänsterpartiernas kandidater utsågs av ledarskiktet. I det nya partiet skall kandidaterna väljas underifrån.
– Många gånger har partierna stoppat den revolutionära processen, istället för att hjälpa till. Många av partierna är inte längre framkomliga kanaler för folket.
Också Escarrás och Chávez parti, MVR kritiseras ofta för liknande tendenser av Chávez. Escarrá anser också att det är otillräckligt:
– MVR är först och främst en valmaskin.
Nu pågår för fullt diskussionerna i de gamla vänsterpartierna, om de skall ansluta sig till Chávez enhetsparti eller ej. De som vill ha kvar makten i sina partier sitter i en svår position, väl medvetna som de är att deras röster hänger på Chávez popularitet. Samtliga vänsterpartier har Chávez på sina valaffischer.
Att röra sig mot enpartisystem är varken tanke bakom enhetspartiet, eller något som planeras i framtiden.

Inte på väg mot envälde
”Chávez på väg att bli enväldig”: så såg rubrikerna ut i svenska tidningar när *Ley Habilitante* – det som på svenska kallas dekretlagen – antogs för snart en månad sedan. Escarrá tonar liksom regeringen ned betydelsen av lagen: den är helt i enlighet med landets konstitutioner sedan slutet av 1800-talet, och den är dessutom vanlig: alla presidenter använt den efter 1970-talet. Och före det, var landet en diktatur. Dessutom fortsätter parlamentet att lagstifta även på de elva områden där Chávez har dekretmakt.
– Lagen har blivit en stor sak för att Washington vill göra det till en stor sak.

Men ni ordnade en stor offentlig ceremoni när parlamentet skrev under lagen…
– Ja, jag var där och talade själv på Plaza Bolivar. Men att vi gjorde det så handlar om att mobilisera människor, att folket skall vara med i varje steg.
Dekretlagen har förbryllat många av Chávez sympatisörer utanför landet. Chávez har en majoritet bakom sig i parlamentet – varför behövs dekret? Grundproblemet är, enligt Escarrá att det venezolanska parlamentet, som kanske är en av världens mest aktiva lagstiftande församlingar, ändå inte hinner arbeta tillräckligt snabbt. Och det finns enorma krav från befolkningen att se snabba resultat. Escarrá tar ett exempel på ett problem som uppstått efter att regeringen med olika medel försökt bemästra prishöjningarna på mat. Den privata livsmedelsindustrin saboterar regeringens försök till priskontroll.
– Just nu har vi en situation där vissa livsmedelsbolag hamstrar mat för att kunna hålla priset uppe, samtidigt som folk hotas av svält. Att lagstifta i parlamentet skulle ta kanske tre månader: det är för långsamt.

Men om det blir så mycket mer effektivt – vad har ni för skäl att inte avskaffa parlamentet helt?
– Nej, att det sker nu har att göra med den politiska konjunkturen. Parlamentet skulle enligt konstitutionen stifta lagar på vissa områden. Man har än idag inte hunnit med vissa av dessa saker som skulle skett redan det första året av mandatperioden. Revolutionens förändringar går snabbare än vad parlamentet har kapacitet att klara.

Men alla förändringar nu och senare kommer att ske enligt konstitutionen, försäkrar Escarrá. Själv tar han fram sitt nötta exemplar flera gånger under intervjun och läser högt ur enskilda artiklar.