I förrgår blev Carl-Oskar Bohlin, moderat civilförsvarsminister, förföljd från riksdagen av demonstranter. De ropade saker som ”Shame on you” och ”Det pågår ett folkmord, och ni är medskyldiga genom er tystnad”.

Jag hade inte heller velat bli förföljd hem genom mörka gränder av människor som vrålar att jag är barnamördare och nazist. Så här skrev han i ett flitigt delat inlägg på X: ”En grupp människor med antisocialt dominansbeteende började förfölja mig vilket resulterade i att jag helt enkelt inte kunde ta mig hem, av den enkla anledningen att min adress här i Stockholm inte är offentlig.”

Vad gäller det senare har han rätt. Politiker är redan hårt utsatta, och vad man än tycker är han vald av folket. Säg din sak, men lämna dem sedan i fred.

Vad är egentligen det större hotet mot demokratin – några medborgare med mobilkameror, eller en regering som vill strypa demonstrationsrätten?

Men jag har ändå större problem med ministerns sätt att hantera situationen. På ett annat klipp från tidigare samma dag ser man honom själv gå fram mot demonstranterna, blänga och brösta upp sig, ungefär som en snubbe på krogen. Vissa skulle kalla även det dominansbeteende. Varför inte bara vara lite cool i stället, prata med dem och kanske vinna över någon? I stället väljer han att lägga ut klippet för att mobilisera sina ledarskribenter och nätkrigare. Det är inte värdigt en minister.

Sedan använder han klippet för att svartmåla en hel rörelse. Tusentals människor har demonstrerat fredligt i två år, och om detta är det värsta regeringen kan skrapa fram är det snarare ett styrkebesked. Dessutom har demonstranterna rätt: det var uppenbart från början att Israels svar på Hamas terrordåd skulle bli oproportionerligt. Regeringen lade ner sin röst i FN:s första vapenvileomröstning, och trots larm om svält drog man in stödet till Unrwa, den enda organisation med kapacitet att distribuera stöd i Gaza. Först nu i vår har man börjat nyansera sin position.

Så Palestinarörelsen har rätt – och Carl-Oskar Bohlin har fel. Och helt ärligt: det är svårt att tänka sig ett värre exempel på antisocialt dominansbeteende än ett folkmord.

Bohlin använder dessutom händelsen som argument för att inskränka yttrandefriheten. Regeringen har redan utrett om klimatprotester ska förbjudas, och nu vill man alltså även begränsa rätten att protestera för Palestina. Det är en regering som gång på gång misslyckas med politiken och i stället för att förbättra den vill förbjuda dem som säger emot. Vad är egentligen det större hotet mot demokratin – några medborgare med mobilkameror, eller en regering som vill strypa demonstrationsrätten?

Och slutligen är själva ordet ”dominansbeteende” värt att fundera på. Det leder tankarna till djurvärlden och används nästan uteslutande om människor med utländsk bakgrund. När Jimmie Åkesson hade en gängledare på sitt bröllop, eller när migrationsminister Johan Forsells son visade sig delta i nazistiska kampgrupper, hördes inte ett ord om primatliknande beteenden. Då handlade det plötsligt bara om en förvirrad tonåring.

Så låt oss vara tydliga: att kritisera regeringens usla politik är inte dominansbeteende. Men att brösta upp sig mot sina egna medborgare, svartmåla fredliga rörelser, inskränka yttrandefriheten och mäta olika människor med olika måttstock – det är det.

Det var mitt budskap när jag diskuterade frågan i Aktuellt i går kväll, med Peter Wennblad från Svenska Dagbladet.

Se klippet:

Utdrag på Instagram och Tiktok.

Hela klippet i SVT Play.