– Vi är inte glada över kriget i Irak, säger John, säkerhetsvakten utanför New York Stock Exchange. Men vi tror på ekonomin, fortsätter han. Och ni vet, om vi går ner kommer vi dra er med oss.

John är inte någon vänsteranhängare, bara en av många amerikaner som anser att kriget är hopplöst förlorat. Det finns bara problem att vänta. Jordaniens kung Abdullah varnar för att ett krig inom kort kan bli tre – förutom Irak Libanon samt ytterligare upptrappning av Israel-Palestinakonflikten. USA tycks byta kurs för att undvika komplett katastrof. Snart kommer samtal med Iran och Syrien, två länder som nyligen inräknades bland ”ondskans axelmakter”. Det är en förnedrande helomvändning.

Kriget mot Irak var också ovanligt, ett avsteg från USA:s normala imperiepolitik, skriver Eller Meiksins Wood i boken Empire of capital. Till skillnad från tidigare imperier har det amerikanska undvikit direkt ockupation, och istället försökt upprätta klientregimer, som hållits på mattan med ekonomiska styrmedel.
Problemet som föranledde denna extraordinära aktion var att klientstaterna, främst Saudiarabien, börjat bli instabila, ett faktum som bara blev tydligare den 11 september 2001. Det är tveksamt om planen någonsin var att börja med Irak och fortsätta med Iran. Snarare, enligt Meiksins Wood, invaderades det utblottade Irak för ”att slippa invadera Iran”. Afghanistan och Irakinvasionerna skulle sätta tillräcklig skräck i hela regionen. I kombination med miljoner i demokratistöd, i Soros-stil, skulle det åstadkomma USA-vänliga regeringar. Planen gick emellertid så fel att USA inom några år kan förlora några av sina viktigaste allierade i Mellanöstern. Det ser definitivt ut som Immanuel Wallerstein kommer att få rätt i sin spådom efter 11/9 2001, de neokonservativas utrikesäventyr kommer att påskynda det amerikanska imperiets nedgång. Det finns bara problem att vänta.

För dem som vill uppleva optimism är det istället den amerikanska ekonomins konsumtionsstinna julrush som väntar. Dagen efter Thanksgiving störtade åter miljoner människor in på årets viktigaste rea, den godhjärtade ”svarta fredag” som skall vända de röda minussiffrorna till svarta. Amerikaner fortsätter att låna, låna och konsumera. Att denna bubbla någon gång spricker är alla medvetna om. Precis som vid andra tillfällen när avgrunden närmade sig, skulle följderna vara så katastrofala att ingen vill tala om ämnet. En del talar om pensionsystemets tänkbara kollaps runt 2008-2009. Men faktum är att några tecken redan dykt upp. Det började med sjunkande bostadspriser, även i attraktiva områden. Villor och lägenheter är de största investeringar som privatpersoner i USA, liksom på de flesta andra ställen, ägnar sig åt. Det är ett logiskt första stopp. Så kom tecken nummer två: vikande bilförsäljning. Försäljningen av bilar ser ut att bli den sämsta sedan 1998 i USA. Men det är inga nyheter som trycks på förstasidorna – det gjorde däremot konsumtionsfesten på den svarta fredagen. Det ser ut som ett seriöst försök att hålla folk på gott humör.

Och som John, säkerhetsvakten på börsen, säger är detta vad folk i Europa hoppas kan fortsätta länge. Det börjar bli dags att tänka på vad som händer om det visar sig att de stora killarna inne i börshuset inte lyckades uppfinna en evighetsmaskin den här gången heller.

Aron Etzler