Valet blev en besvikelse för vänstern. Vi kan säkert dra fram saker som vi borde ha gjort bättre.

Men enligt min mening hade vi 2006 en bättre valkampanj än på länge. Våra brister kan inte ensamma förklara de dåliga resultatet. Den viktigaste orsaken är att våra motståndare haft en långsiktig plan för att minska vänsterns inflytande i svensk politik – en plan som nu givit resultat.

När vänstern fick uppsving i slutet av 1960-talet blev SAF och Industriförbundet tagna på sängen. De hade ingen strategi för att möta den radikala student-, solidaritets-, kvinno- och miljörörelsen.
Efter den första chocken började borgerliga ledare samla sig till motoffensiv. De bestämde sig för att lägga upp ett långsiktigt program. Jag minns ett samtal i början på 1970-talet, på Bokcaféet i Lund (den största vänsternbokhandeln i landet just då). En person från Industriförbundet ville köpa några av vänsterns viktigaste texter. De skulle användas i ett ”studiematerial”.

Sedan har vi sett hur det privata näringslivet bildat borgerliga förlag, studieorganisationer, lobbygrupper med mera. Högermaterial sprids i skolor och tillställs journalister. Massmedia påverkas utan att inflytandet från Svenskt näringsliv syns utåt. Jag har inte undersökt dess mediastrategi särskilt, men är övertygad om att man kartlägger vilka journalister som är för radikala och diskuterar hur man ska ersätta dem med borgerliga.
Man studerar också hur väns-terargument ska kunna göras om till högerargument. Ett exempel är kritiken av den byråkratiska fackföreningsrörelsen och den socialdemokratiska styrningen av olika folkrörelser. Vänsterns kritik formuleras så att även radikala människor kan känna igen sig men kan ändå leda till att borgerliga alternativ framstår som positiva.
Dessa tankar brukar avfärdas som konspirationsteorier – även inom vårt parti. Man brukar säga att tidningarna är borgerliga på ledarsidan, men att nyhetsmaterialet är sakligt. Var och en som jämför DN på 1970- och 80-talen med dagens läge kan se att detta inte är sant. DN:s debattsida refuserar nästan konsekvent vänsterinlägg – utom de som visar splittring inom vår rörelse.
På nyhetsplats sker ett urval till förmån för sådant som beskriver politiker som maktfullkomliga eller korrupta. Varje skandal som kan spåras i offentlig sektor dras fram medan oegentligheter i privata näringslivet nästan helt lyser med sin frånvaro. Denna typ av snedvridning är svår att genomskåda för vanliga medborgare.
DN:s kulturchef Olof Lagercrantz skrev en gång på 1960-talet att människor i Sovjet misstrodde media eftersom de visste att staten/kommunistpartiet kontrollerade dem, medan den svenska allmänheten trodde att den fick objektiv och saklig information, fast den i själva verket var borgerligt snedvriden redan på den tiden. Idag när medierna blivit mycket mer högervridna är det nästan ingen som debatterar vad maktens män gör för att främja sina intressen.
Svenskar är ganska ensamma om att tro att medier inte styrs av sina ägare.
Jag anser att vi ska kartlägga och visa hur det privata näringslivet styr samhället, och särskilt hur det påverker media till sin fördel. Ingen annan än vänstern kommer att göra detta. Vi måste gå till offensiv och inte bara analysera våra egna misstag.
Årets val visar att det kan gå dåligt även om vänstern gör rätt saker. Det finns inga enkla samband mellan vårt agerande och allmänhetens sympati för oss. Jag minns en period i slutet av 80-talet då det nästan inte skrevs någonting om VPK, samtidigt som vi fick allt högre siffror i opinionsmätningarna. På årskonferensen skämtades om vikten av att inte göra någonting så att siffrorna skulle fortsätta att stiga (vilket de inte gjorde).

Låt oss analysera makten i samhället. Låt oss ta reda på hur Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Timbro och kapitalets andra institutioner gör för att stärka kapitalets makt och motverka vänsterns inflytande. Låt oss debattera hur media styrs i den riktning Svenskt näringsliv vill och hur vänstern bör förhålla sig till den borgerliga mediadominansen!