1994 gjorde Flamman en satsning på en tjock texttät tidning inspirerad av den danska Information. Satsningen krävde en större redaktion och fler journalister anställdes.
På hösten 1994 stod det klart att satsningen var
misslyckad.

Erik Cardfeldt började i januari 1995 som redigerare. Efter diverse förvecklingar
fann han sig placerad som chefredaktör.

– Redan efter några månader sade jag upp mig, eftersom stämningen på redaktionen var ganska spänd, berättar Cardfeldt.
– Sent samma kväll ringde vi till Kenth Karlsson
och frågade om han ville bli chefredaktör på
en tidning med för många anställda och dålig stämning. Han sade ja.

Efter sommaren 1996 var det bara Cardfeldt och Kenth Karlsson kvar, den tredje anställde var
tjänstledig. Utan pengar och anställda är det ibland svårt att fylla 20 sidor tidning. Men Kenth var en produktiv skribent som skrev och skrev. Inte minst hans skötebarn, de nya EU-sidorna, var intressant läsning i en annars
ganska tunn tidning. Det blev till att lita mycket till gratisskribenter.

Kvaliteten var inte särskilt hög, men läsekretsen
var glad att tidningen överhuvud taget fanns.

Erik Cardfeldt säger att det, trots allt, var lite roligt att vecka efter vecka göra i stort sett samma tidning. För det är det
man tvingas till när man saknar pengar.
– Det kan erkännas att vi ibland till och med
körde krönikor i repris och sedan bad om ursäkt
veckan därpå för ett ”tekniskt fel” i numret innan.