I skandalerna ser vi hur det politiska klimatet förändras: en stor skandal 1976 var till exempel att Transportarbetarförbundets ordförande Hans Ericson firade nyår på Kanarieöarna, trots att facket hade uppmanat till bojkott av det fascistiska Spanien.
Skandaler har förekommit i alla valrörelser, men aldrig i den omfattningen som nu. Skälen är två: ett politiskt och ett profitskäl. Borgerligheten har satsat mer än någonsin på att skandalisera regeringspartiet. Syftet har varit dels att misstänkliggöra regeringen och förstås, att förhindra den från att komma ut med sina frågor.
En egen ”granskningsgrupp” har tillsatts av alliansen för att ”avslöja maktmissbruk”. Näringslivets medieinstitut har startats för att diskreditera meningsmotståndare i mediesfären. En mängd borgerliga sajter publicerar allt ifrån lösa rykten till egna konspirationsteorier.
Folkpartiets Valfeber.se skulle berätta om socialdemokraternas vallöften i förväg. Sajten Enpartistaten.se (jo, den heter så, trots att den drivs av Timbro, bland annat dess biträdande chef Marja Rankka) publicerar till exempel den 11 september obekräftade misstankar om att Ali Esbati frias från terrorlagstiftningen via regeringsingripande som satt rättssystemet ur spel(!).
Så fabriceras ”skandaler” på löpande band.
Kanske väljer någon journalist i tidsnöd att ta dem på allvar. Nöjesjournalistiken har satt ribban för källkritik och rena fabrikationer. Det är lönsamt att sprida dynga för tidningsägarna. Och därmed helt rationellt av reportrar att göra det mesta för att kunna publicera dem. Kanske till och med förutspå dem.
”Smutskastningskampanjen mot Fredrik Reinfeldt. Spionskandalen inom kd. Och nu: misstänkt datorintrång hos socialdemokraterna.Expressen har radat upp avslöjande efter avslöjande om den skandalfyllda valrörelsen 2006.
– Redan i vintras fick vi indikationer på att det här skulle bli den smutsigaste valrörelsen hittills i svensk politik, säger Niklas Svensson, Expressens politiske reporter./…/ Expressens politiske reporter Niklas Svensson har avslöjat flera av de skandaler som skakat valrörelsen. Och i dag är han en av de reportrar som rapporterar om det misstänkta dataintrånget.”
Så skrev Expressen 4 september 2006. Två dagar senare uppdagades att Niklas Svensson själv gjort intrång på socialdemokraternas interna datanät, och till och med stoltserar med att rapportera om intrånget.
När nu folkpartiet till slut åkte fast växer indikationerna på att folkpartiledningen helt medvetet använt materialet. Svensson vittnar om att folkpartiet uppmuntrat honom till att skapa skandaler för socialdemokratin.
Lars Leijonborg å sin sida är nu inte intresserad av att prata med om det hela.
Han vill prata om folkpartiets politik.
Det finns personer som har intresse av att se till att vi inte kommer ut med vår politik och som förser journalister med uppgifter, säger Leijonborg till SvD 12/9.
Ja, nu är det dags att vara vit som snö i det borgerliga lägret. Så skriver också Dagens Nyheters ledarsida, som under två års tid frossat i skandaler och maktfullkomlighet: ”Åter till huvudfrågorna. Folkpartiets kris har överskuggat annat som valrörelsen borde handla om.” DN 9/9 2006.
Det, mina vänner, är valrörelsens rekord i hyckleri.
