Tunnelbanorna fylls med allt fler skolelever. Över 13 000 grundskolebarn åker till annan stadsdel för att komma till skolan, och bland dessa återfinns nära 1 500 förstaklassare.
De här företeelserna visas upp i en undersökning som forskaren Jenny Kallstenius arbetat fram. 50 innerstadspendlare intervjuades med resultatet att flickor och elever med högutbildade föräldrar är överrepresenterade.

Eleverna tycker själva att de fått större arbetsro, mindre bråk och mindre vandalisering.
Ett krux framstår emellertid, nämligen den bristande integrationen. I en intervju med Svenska Dagbladet berättar Kallstenius att det uppstår tydliga grupperingar eleverna emellan, etniskt och socioekonomiskt. Under själva skoldagen ökar blandningen, men efter dagens slut särar man på sig igen.

Därtill kommer det faktum att de elever som inte väljer att byta skola, de blir kvar i en omgivning som segregeras i allt högre utsträckning. De starkare eleverna försvinner, och de som blir kvar får ett allt sämre rykte.

Medelklass i city

En avgörande orsak till att man lämnar sin skola för en annan är att man som elev vill komma bort, att man som förälder vill ge sitt barn andra skolkamrater. Möjligheten att välja skola uppkom under de borgerliga regeringsåren, och är mycket populär bland föräldrar. Men även om innerstadsskolorna blir mer etniskt uppblandade kvarstår en allt djupare klyfta mellan å ena sidan dessa och de skolor som ligger i ytterområdena. Medelklassen koncentreras till innerstaden medan fattiga, arbetslösa och invandrare sätter sina barn i förorter bland enstaka svenska barn.

Ett sätt att motverka spridd segregering har varit att fördela om resurserna mellan skolorna.
Men detta har inte räckt, menar förre skolborgarrådet Erik Nilsson (s). Han anser sig ha varit naiv då han gick med på nuvarande system, men att riva upp det vore ”politiskt självmord”, säger han till Svenska Dagbladet.