Du varnade inför denna kongress för att partiet skulle bli smalare. Hur känns det nu i efterhand?
– Lite bättre än väntat. Framförallt efter första dagen. Det är få som agerat för ett mindre parti. Istället har en slags center stärkts, och det är glädjande.
Kan du leva med den politiska inriktningen?
– Jag ser det inte som någon omorientering. Det hade varit riktigt dåligt om Kuba-motionen antagits, men nu blev det ju inte så. Problemen med valplattformen tycker jag mest är bristen på prioriteringar. Nu hamnar makten över partiets politik hos partistyrelsen, som kan välja och vraka mellan vad de egentligen vill satsa på.
Men är det inte uppenbart att de 200 000 jobben kommer hamna i centrum?
– Jo, och det är det viktigaste. Däremot kommer kravet på arbetstidsförkortning att vara blockerad för lång tid genom fackets motstånd. Där tror jag att det varit klokare om partiet krävt till exempel att göra försök som omfattar 10 000 anställda eller ett antal företag i olika brancher.
Har risken för splittring ökat eller minskat?
– Minskat. Andra alternativ, som det som Margó Ingvarsson lanserat är chanslösa. Det här är det vänsterparti som finns.
Du låter nästan helt nöjd. Är det så?
– Nej. Ohlys inledningstal var klantigt. Ett inledningstal på en kongress är ju en unik chans att ta upp precis det man vill tala om politiskt. Istället hamnade Plan B i fokus. Sedan ser jag hellre att vänsterpartiet skulle lagt mer fokus på den viktiga ideologiska debatten om hur kapitalets makt skall brytas. Vi har faktiskt inte utvecklats mycket på den punkten de senaste trettio åren. Istället har det blivit bråk. Den här konflikten har slitit ut ett antal personer i onödan. Den har kostat väldigt mycket.
Är det tonen i debatten som varit fel?
– Problemet är politiskt, men de är inte större än att vi kunnat lösa dem. Folk skall inte hålla käften-de skall kunna säga vad de tycker.
Men här i kongressalen har det märkts en tydlig irritation över att de som benämner sig förnyare utmålar sig själva som de enda som för partiet framåt. Har inte det försämrat debatten?
– Jag försöker undvika begreppen, men halkar ofta in på dem. På ett sätt är det ju som det står i den här artikeln från Stig Henriksson och tio andra: det som bestämma i partiet nu tillhör inte de som har drivit förnyelsen i partiet under nittiotalet. Till stor del är det så. Och de har ännu inte riktigt formulerat sitt projekt.
Men är det riktigt sant? Många av de unga tillhör också den här nya majoriteten…
– Jo, det är sant.
…och just de unga har tidigare varit helt utestängda från positioner i vänsterpartiet…
– Visst. Det har inte funnits någon strategi för att lyfta in dem. Och den som utestängs har förstås lättare för att bilda opposition.
Hur tycker du att partiet skall gå vidare nu efter kongressen för att samlas?
– Jag tror valet av viceordförande är en möjlighet för att markera att partiet är brett. Det måste vara en person som har förtroende i hela partiet. Jag tycker Alice Åström vore ett bra namn. Och det skulle finnas en viktig symbolik i det: Alice och Lasse ihop.
Nu drar du till USA…
– Ja, jag pendlar redan dit. Det är spännande nu, allt som händer där.
Och du kommer att rapportera för Flammans räkning. Kan vi få en bildbyline med dig i cowboyhatt?
– Det kan du räkna med.
