Om jag skulle välja en enstaka scen för att beskriva det politiska läget i Sverige skulle en debatt om skolan i tv-programmet Aktuellt komma sanningen nära. Här är scenen:
Skolverket har släppt en rapport, enligt vilken de privata skolorna håller högre kvalitet än de kommunala skolorna, och som vill leda i bevis att kommunala skolor dessutom blir bättre av konkurrensen med de privata. Det faktum att Täby och Lidingö har störst andel elever i privata grundskolor och att Solna och Danderyd har störst andel elever i privata gymnasieskolor är naturligtvis inget som tas upp i programmet.
Istället lanseras en debatt mellan skolminister Ibrahim Baylan och Jan Björklund (fp) där Aktuellts programledare pressar ministern och låter Björklund vara ifred. Även utan denna tredje part hade Baylan förlorat, eftersom Björklund är en betydligt mer driven debattör. Men även om Björklund varit en betydligt sämre debattör hade Baylan förlorat av det enkla skälet att Baylan inte tror på det han själv säger. Baylan är nämligen en av de mest kritiska inom socialdemokratin mot privata skolor. Men den regering han skall företräda har, inte minst tack vare miljöpartiet, fört en rent borgerlig skolpolitik som tillåtit ett alltmer privatiserat och segregerat skolväsende.

Baylan är fast. Om han kritiserar skolan som den ser ut idag kan Björklund enkelt fråga varför han, landets högste ansvarige för skolan, kunnat se på utan att göra något. Om han hyllar skolan kan Björklund med rätta säga att det snarare är folkpartiets politik som genomförts. Baylan är schack matt. Björklund är Jack the Ripper. Här har ni alltså Sverige 2005 i ett nötskal:
1. Socialdemokratin är på många områden för räddhågsen för att göra någonting åt det borgerliga systemskifte som gjordes under regeringen Bildt.
2. Borgerligheten får därför aldrig ta någon kritik för vad de gjort med landet under regeringen Bildt och kan fortsätta att kritisera allt regeringen gör nu.
3. Dessa alternativ är vad väljarkåren får hålla till godo med i våra medier.