Den som vill öppna sitt poetiska fönster och släppa in frisk luft från de mest oväntade håll gör klokt i att läsa Lyrikvännen, Nordens största och äldsta specialtidskrift för poesi. Här blandas nytt och gammalt, smalt och brett, svenskt och översatt.
På de 140 sidorna ryms en mångstämmig blandning av dikter, essäer, intervjuer och analyser. Den stora bredden är tidskriftens styrka; genom att vända blad kan man i det nya numret förflyttas från dagens Sydafrika, via Duke Ellingtons Baltimore till 1600-talets Stockholm. Det är en mäktig upplevelse.
Årets tredje nummer har en ovanligt stor spännvidd. Mest iögonfallande är kanske Carl Forsbergs långa intervju med Suzanne Brøgger i hennes lägenhet på Ny Kongensgade i Köpenhamn. Samtalet har sin utgångspunkt i Euripides Medea, men rör sig snart vidare kring feminism, mansroller, islam och tonåringar. Det är öppenhjärtigt, på en gång bildat och direkt.
Intressant är också Håkan Sandells introduktion av iriska Nuala Ní Dhomhnaill, en av Irlands främsta poeter. Hon rör sig i ett stort spektrum av både keltiska och bibliska myter – likt Brøgger gärna med feministisk udd. Dhomhnaill bidrar också med en vacker och högstämd häxdikt, ”Vi har bannlysts, systrar”.
Över huvud taget är nya Lyrikvännen rikt på nyskriven poesi av olika slag. Här finns sorgset minimalistiska dikter av Bengt Erasmie, vacker centrallyrik av turkisk-armeniska Irma Ajemian, vackra dödsdikter av norske Georg Johannesen och intensiv prosalyrik av halländska Ingela Strandberg.
Sammantaget är det ett starkt urval, som öppnar vägar åt nya, ofta oväntade håll. Lyrikvännen slår med detta nummer fast det som borde vara en självklarhet för alla: poesi är viktigt, rentav nödvändigt.
Petter Bengtsson