Han är ledare inom oljearbetarfacket, som tillhör CUT – Brasiliens klart största fackliga centralorganisation. CUT bildades av bland andra Lula när man mot slutet av militärdiktaturen lyckades befria ett stort antal fackföreningar från det direkta beroende av regeringen som den korporativistiska politiken då krävde. Det är CUT som är den stridbara fackföreningsrörelsen i Brasilien, den anses också ny-
skapande genom sitt demokratiska sätt att arbeta och genom att även ta upp bredare sociala frågor i sitt arbete. Men regeringen Lula har det inte lätt. När den tillträdde måste den ta in även center-höger partier i regeringsunderlaget för att kunna regera, Lula vann presidentvalet men fick inte majoritet i kongressen. Dessutom var Brasilien ekonomi i obalans, utlandslånen var stora och de tidigare nyliberala regeringarna hade hållit kvar pengar inom landet bara genom att hålla räntorna extremt högt, över 20 procent. När Lula valdes till president började kapitalet strömma ur landet. Lula valde därför en mycket försiktig ekonomisk politik, höjde räntorna ytterligare och skar kraftigt i budgeten för att kunna betala tillbaka de väldiga utlandslånen.
Följden blev att arbetslösheten ökade och att de sociala investeringarna minskade. Men man lyckades få balans i ekonomin och nu verkar det som om den länge omtalade tillväxten långsamt kommer igång. Men när det visade sig att tillväxten under 2003 till och med varit negativ växte kritiken från flera håll, även från Lulas eget parti PT. Força Sindical är Brasiliens näst största fackföreningsrörelse, den grundades 1991 för att motverka CUT:s växande inflytande och stöddes kraftfullt av den nyliberale och senare avsatte presidenten Collor de Mello.
Det är ett högerfack, som är omtyckt av arbetsgivarna för att de är lätta att förhandla med. Under de nyliberala presidenterna har de legat ganska lågt, men sedan Lula kom till makten har deras ordförande Paulo Pereira da Silva inte missat en chans att angripa Lula. De har också hängt på kritiken mot den försiktiga ekonomiska politiken.
– Ja, det är många som tycker så nu, men under president Cardoso var vi en av de få som ville sänka räntan och minska på betalningen av utlandsskulden, säger Moises Rocha. Vi tycker fortfarande så och vi kommer att bedriva en konstruktiv kritik av regeringen. Vi vet också att om Lula inte lyckas kommer nästa regering inte ens att bli nyliberal, det blir den rena högern som tar makten.
Men detta betyder inte att CUT okritiskt stödjer regeringen. De fack som nu strejkar, federala polisen och försäkringskassorna är anslutna till CUT. Det är de offentliganställda som länge haft lönestopp och nu kräver att få tillbaka de 126 procent man förlorade under Cardoso som är mest militanta och de tillhör nästan uteslutande CUT.
– Regeringen är ett lapptäcke, en regering med olika intressen, säger Rocha. Den är också under starkt tryck från den internationella valutafonden IMF. Det är därför som vi tillsammans med andra sociala rörelser, som de jordlösa, måste driva den vänsterut.
