Borde vi begråta offren för terrorattacken i Madrid? Borde vi säga att terrordådet är på grund av Spaniens stöd till kriget och valutgången är folkets protest? Borde vi jubla över att den borgerliga regeringen förlorade makten till ”socialisterna”? Det enda jag med säkerhet kan säga är att vi borde sörja över de döda i Madrid. Vi vet inget annat än att över 200 människor dog en död, lika hemskt som omöjlig att sätta sig in i. Bara de, och överlevande, kan veta hur det var att sprängas i överfulla tågvagnar.
Vem som sprängde vet vi inte och inte heller varför. Ändå fick den nyss bortröstade spanska regeringen FN att anta en resolution som fördömde ETA (hur röstade Sverige?) FN:s legitimitet står inte direkt på topp och att anta överilade uttalanden för att tillgodose en regering som ville visa sig viljestark gör inte organisationen mer trovärdig.
Sanningen är att ingen vet om det var ETA, eller al-Qaida, eller någon annan grupp. Jag vet inte om det är något karakteristiskt för den tid vi befinner oss i, globaliseringens väpnade fas, att vi inte vet. Jag tror bara att det är viktigt att kunna erkänna att vi inte vet vem och varför.
Det vi vet är spanjorernas reaktioner efter dådet. Det spanjorerna visat är att de inte tagit terrorattacken som en intäkt eller skäl att ytterligare delta i ”kriget mot terrorismen”. Det 95-procentiga motstånd mot kriget som fanns i landet förra våren är fortfarande starkt. Snarare vill man dra sig ur. Den starka folkliga opinionen gör att Europas politiska ledare inte kallat samman till krigsmöte. Men de kan komma att göra det. De kan tolka det tvärtemot hur folket tycker. Därför tänker jag i alla fall vänta med att jubla över maktskiftet i Spanien. Jag kommer jubla den dagen den nya spanska regeringen återkallar sina trupper från Irak.
Det finns en sak till vi borde göra. Det är att gå ut och demonstrera den 20 mars. Nu på lördag måste vi fylla alla torg i Sverige. Vi ska visa världen att vi inte stöder kriget mot terrorismen. Att vi inte vill se fler soldater dö i Irak eller civila i Spanien. Att självmordsbomberna i Israel och mördandet i Palestina måste upphöra. Vi ska visa att vi vill att ockupationen i Irak och Palestina upphör, men att det inte är vårt enda krav. För hela kriget mot terrorismen och vad som görs i dess namn är förkastligt. Samtidigt som motståndet i Irak tar sig allt blodigare former sitter fångarna på Guantánamobasen och dör i tysthet. Samtidigt som spanjorerna begraver sina döda, letar familjerna efter sina försvunna i fängelser, på listorna över förlista båtar och avlidna flyktingar, eller vid muren i Marocko. Och samtidigt som vi har en präktig regering som påstår att den var mot anfallskriget mot Irak vill den nu ge sig in i spelet om att köpa upp Irak. Vi måste övertyga folk om att det är viktigt att gå ut nu på lördag. Demonstrera 20 mars!
