Den franska författaren Albert Camus sade en gång att revolten är en av människans viktigaste dimensioner. I folkomröstningen om EMU tog folket i Sverige honom på orden och röstade nej till etablissemanget och eliten och ja till folkstyre och självbestämmande.
Inte förrän jag mötte människor i mitt bostadsområde dagen efter folkomröstningen insåg jag vad som hänt. Gunsan, en utsliten pensionerad arbetarkvinna tittade strålande på mig och sa: ”Vi vann, jag var med dem som vann!” Jag ser det som ett tecken på vilken värdighet revolten som dimension skänker våra liv.
Resultatet av folkomröstningen blev också ett effektivt kvitto för de nej-sägare som varit oroliga att deras röster inte skulle ha någon betydelse.
Varje röst räknades, och nejsidans stora segermarginal har betytt mycket i eftervalsdebatten.
Men det leder fel att sätta likhetstecken mellan EMU-revolten och politikerförakt eller känslomässigt avståndstagande. ”Jag röstade nej för att jag vill att ni politiker ska fortsätta bestämma” sade en väljare. Resultatet kan alltså också ses som ett stöd för den reellt existerande demokratin i Sverige.
Folkomröstningen blev också en manifestation – en demokratins seger över våldet.
Genom det höga valdeltagandet hedrades de människor som förlorat sina liv i kampen för demokrati och rättvisa – däribland Anna Lindh. Aldrig någonsin får vi ge vika för våldet.
Aldrig någonsin får tron på det öppna demokratiska samhället slockna.
Alternativet att skjuta upp folkomröstningen fanns därför inte. Alla partiledare var eniga om vikten av att genomföra folkomröstningen.
Något annat beslut skulle ge en signal att det går att ändra den demokratiska processen genom våld.
Folkomröstningens tydliga utslag måste få effekter framförallt på Sveriges EU-politik. Folk i Sverige har tydligt sagt ifrån att de inte vill att mer makt ska flyttas från riksdagen till EU-institutioner. Demokratin var det viktigaste argumentet för dem som röstade nej. Därför måste Sverige nu med kraft motverka alla förslag i riktning mot ökad överstatlighet i förhandlingarna om en EU-konstitution. Om regeringen misslyckas med de förhandlingarna måste man vara beredd att använda sitt veto.
Sveriges undantag från EMU:s tredje steg bör nu formaliseras i form av ett juridiskt bindande undantag. Annars är vi formellt bundna av ett avtal som säger att vi ska ersätta kronan med euron och lämna över makt till europeiska centralbanken. Och det ska vi ju inte! Många frågar sig också om folkomröstningens resultat påverkar samarbetet mellan regeringen, vänsterpartiet och miljöpartiet. Men det samarbetet bygger ju på den parlamentariska situationen, och den förändras inte av folkomröstningen. Vänsterpartiet behöver utvärdera och diskutera samarbetet på en rad punkter, men det beror snarare på att socialdemokraterna ibland verkar tro att de kan behandla oss hur som helst i budgetförhandlingarna. Däremot borde den politiska eliten i Sverige och i andra europeiska länder se folkomröstningen som en tankeställare. Folk i Sverige har röstat ja till internationell solidaritet, full sysselsättning, välfärd och demokrati. Då kan man inte bara gå på i ullstrumporna som om ingenting har hänt. Folkomröstningen borde bli en demokratisk vitamininjektion i den europeiska framtidsdebatten.
Det gäller även oss vänsterpartister. Vi måste anstränga oss mer för att se till att vår politik är förankrad hos våra medlemmar och väljare. Om vi menar allvar med att varje röst gör skillnad så måste det få konsekvenser i vår politik. Den sortens insikter lyser dock med sin frånvaro när media, forskare och politiker pratar om resultatet i termer av bristande ledarskap, syndabockar och att svenskarna skulle ha vänt Europa ryggen. Folk i Sverige har gjort ett rationellt och klokt val, grundat på fakta och argument. Det borde få konsekvenser och respekteras på djupet!
