Förra veckans budget bemöts av skepsis från vänsterpartister runtom landet. Uppgivenhet, tveksamhet och en rad “nja”, där har vi ett antal reaktioner. Vid vänsterpartiets partisamling i helgen beslutades om en utvärdering av vad samarbetet med regering och miljöparti resulterat i.
– Det här är ingen budget man gör vågen åt direkt, säger Stig Henriksson, som är vänsterpartistiskt kommunalråd i Fagersta.
Henriksson menar att budgeten genomfördes i ett svårt läge. Vänsterpartiet hade inga reella alternativ till att samarbeta med den socialdemokratiska regeringen, och de stora åsiktsskillnaderna i EMU-frågan hjälpte inte precis till för att underlätta. Trots kritiken är han ändå relativt nöjd med vänsterpartiets insats.
– Att det trots allt blev extra pengar till kommuner och landsting, det är vänsterpartiets förtjänst, menar Stig Henriksson.
Därmed inte sagt att Henriksson ger budgeten sitt helhjärtade stöd. Han ser den snarare som enögd och tom på visioner.
– Det här är ingen framtidsbudget. Enda målsättningen tycks ha varit att få ihop plus och minus, men jag ser ingen inriktning om hur vi vill ha det längre fram. En mycket defensiv budget.
Hur ser du på höjningarna av bensin- och villaoljeskatter? Kan inte dessa skattehöjningar drabba folk i glesbygd?
– Jovisst, men det är ett nödvändigt ont. Man kan alltid räkna upp vilka som drabbas av en eller annan skattehöjning, men här är alternativet att världen drabbas. En grön skatteväxling som ingen märker av, den finns inte.
Även i Flen är man försiktigt skeptisk till budgeten. Flens vänsterpartister var starkt kritiska till förra budgeten, och även denna gång känner man tvekan. Partiföreningens ordförande Kaj Johansson är visserligen noga med att påpeka att man inte haft något möte där man utvärderat saken, men han beskriver ändå stämningen som uppgiven bland stadens vänsterpartister.
– Förra gången tänkte vi att ”herregud, hur tror de att det ska kunna vara lättare att ta tillbaka oss till gamla nivåer efter en period istället för att ta itu med saken på en gång”. Lite samma sak känner jag nu.
Men Lars Bäckström säger ju att sjukpenningen är återställd vid nästa årsskifte?
– Det vill jag se innan jag tror på det. Det är inte fråga om annat än rena spekulationer, tror Kaj Johansson.
Budgeten kom att bli den kritiska frågan även när vänsterpartiet hade partisamling förra veckoslutet. I riksdagen samlades ett nittiotal vänsterpartister, däribland några ledamöter från riksdag och partistyrelse, och när man på lördagen nådde fram till budgeten uttryckte många sin besvikelse. Ingrid Burman, andra viceordförande i vänsterpartiet säger att diskussionen präglades av ett antal ”nja”.
– Bland våra prioriteringar fanns pengar till kommun och landsting. Där blir det pengar, men inte tillräckligt, så där blev det ett “nja”. Och så ville vi återställa sjukpenningen, och där blev det också ett ”nja”, säger Ingrid Burman.
Vad gäller sjukförsäkringen vidhåller Burman att man inte ser några hinder i att återställningsarbetet fullbordas till 1 januari 2005, men än så länge finns detta endast på papper. Det gäller att man ska fylla talet med innehåll också.
– Många av dem som kommit på samlingen uttryckte sin besvikelse över att sjukpenningen inte återställs redan under innevarande år, alltså i det här fallet 2004, säger Burman.
Klart är i varje fall att man kommer att tillsätta en utredning, för att utvärdera hur samarbetet med regeringen och miljöpartiet fungerat, såväl till innehåll som till form. Det är viktigt att undersöka huruvida samarbetet är långsiktigt hållbart eller ej.
Ingrid Burman menar att man befinner sig i förhandlingsläge snarare än i reguljärt samarbete. Systemet med långa nattliga sittningar är inte bra, anser hon. Nu måste samtal föras, angående hur det ska fortsätta. Frågan måste ut i partidistrikten, och någon gång under vårens lopp är det nödvändigt att man är klar.
Kan denna diskussion leda till att samarbetet bryts?
– Det beror på vad utredningen visar. Det är åtminstone inte bra att bryta samarbetet mitt under pågående budgetarbete, utan man måste ges chans till en seriös diskussion under lugna former.
– Att bryta samarbetet är en möjlighet, att ändra samarbetet en annan och att jobba vidare i nuvarande form är en tredje, menar Ingrid Burman.
En annan person som deltog i helgens träff är Thomas Magnusson, distriktsordförande i Storstockholm. Hans intryck är en ifrågasättande stämning. Många pekade på behovet av just en sådan utvärdering som man beslutat sig för.
– Ifall vi inte får igenom våra hjärtefrågor, ska vi då fortsätta samarbetet? Den sortens frågor måste ventileras, menar Thomas Magnusson.
Magnusson tycker att man som mindre parti måste acceptera att det stora partiet har mer att säga till om. Han anser också att vänsterpartiet gör detta. Men därutöver krävs ett samarbete med ömsesidig respekt och ett samtal på någorlunda lika villkor, något han tycker saknas i dagsläget.
– När ett parti som vänsterpartiet samarbetar med socialdemokraterna, då måste vi visa upp en övertygelse om våra hjärtefrågor. För oss själva, men framför allt inför socialdemokraterna. Annars blir det ingen partiförhandling, utan vi blir bara röstboskap.
Mitt i allt det tveksamma utstrålar Thomas Magnusson ändå hopp. Han ser det som viktigt att bygga upp en vänsterpolitik i samarbete med de vänsterkrafter vi har i riksdagen. Där ingår såväl socialdemokrater och miljöpartister. Han tror förutsättningarna finns på en rad områden. Ändå kvarstår viss tvekan.
– Vi gick till val på löftet att minska klyftorna, men minskar klyftorna? Nej.
