Regimskiftet berodde på den liberala regeringens korruption, oegentligheter på börsen, olaglig finansiering och direkt valfusk.
Liberalerna, fick 103 platser (- 30). 1995 hölls ännu en folkomröstning, för eller emot självständighet i franskspråkiga Québec. Separatisterna fick 49,42.
Men brott mot vallagen, fusk med valregistrering och 250 miljoner dollar avgjorde frågan – inte Québecs väljare. 50.000 medborgarskapsansökningar fick förtursbehandling, flagrant fusk med vallängderna. 50.000 i engelskspråkiga Kanada fick gratis flygbiljett till Québec för kampen för nej. Québec röstade ”rätt”…

Korruptionsskandaler
Skandalerna skakade Kanada. Den liberala minoritetsregeringen tvingades utlysa nyval. Segrarna de konservativa står en bra bit till höger om liberala partiet. Det består av det gamla Conservative Party, högerextremister och nyliberaler.
Kanadas nye premiärminister Stephen Harper, har förstås utnyttjat skandalerna, lovat ”bättre” (mer privat) sjukvård, bättre företagsvillkor, ökat stöd till farmare, översyn av stigande socialutgifter, ”om möjligt gratis kollektivtrafik”, lagändringar om abort -och homoäktenskap, närmande till USA… När partiet ombetts precisera sina löften (som beräknas kosta 85 miljarder dollar), har Harper lovat avslöja detta ”några månader efter valet”.
Många kanadensare är nu oroliga för landets väl utbyggda välfärd och sjukvård. Liberalernas kampanj har därför också handlat om att de är bäst skickade att bromsa social nedrustning. Det liberala budskapet löd : ”låt oss fortsätta leda Kanada mot bättre tider”. Och de pekar på att ekonomin förbättrats (men bara för ett fåtal) och att arbetslösheten ligger på 6,5 procent, lägsta siffran på 30 år.

NDP framåt
Men både liberalerna och de konservativa är etablissemangets partier, och bägge lovar sänka skatterna. För de två stora handlar det om makt – inte om ideologi. Majoritetsvalssystemet missgynnar kraftigt de småpartierna. New Democratic Party (NDP) blir återigen parlamentets tredje största. Partiet stöds av många industri-, skogs- och lantarbetare. Tidigare hade partiet en progressiv image, men anses ha kompromissat sönder sitt goda renommé.
Ideologiskt kan NDP klassas som socialdemokratiskt med rötter i bonderadikalism och socialism. På senare tid har man stött liberalerna i parlamentet, i utbyte mot vissa sociala förbättringar. NDP tillhör valets vinnare med elva nya mandat. Men 29 mandat av parlamentets 308 är inte mycket.
Bloc Québecois (BQ) har också gjort ett bra val, trots smärre förluster. Man behöll majoriteten i Québec (50 av 75 platser). Det ger ett gott utgångsläge i provinsvalen nästa år (och ny folkomröstning under mandatperioden). BQ har koncentrerat sig på att värna om Québecs intressen i det federala parlamentet. Partiet har en social och fackföreningsvänlig profil, stöds av facket, många småföretagare, hantverkare och arbetare. Partiet har på provinsnivå delvis reformerat arbetsrätten, gjort franskan till enda officiella språk, bland annat i arbetslivet och skolväsendet.

Fem gröna procent
De gröna kan i Kanada sägas tillhöra vänstern. Inte oväntat propagerar de för proportionella val. Opinionsmätningar brukar ger De gröna omkring fem procent. Det fick man nu också, men det ger inga mandat.
Communist Party of Canada (CPC) har aldrig lyckats bryta isen i kanadensisk politik, trots att de inte förföljts eller förbjudits som i USA. Profilen är marxist-leninistisk (mot USA-imperialism och Irakkriget, för ökat statligt inflytande och progressiv beskattning). I årets val fick partiet som vanligt under 0,1 procent.
Vad händer nu i Kanada? Politiken vrids några varv åt höger, landet närmar sig USA, feminister och sexuella minoriteter tar stryk, arbetsrätten liberaliseras. Valet stod mellan pest och kolera.