Det har varit en riktig Lagerbäckvecka, den första VM-veckan. Mycket hålla positioner, mycket ”få med sig ett resultat”. Aldrig har så många blåst så högt i plasttrumpet för så lite. Men de har väl tutat i pur glädje över att få arrangera turneringen. Den första i Afrika.
Man ska akta sig lite för att prata om att VM går i Afrika. Sydafrika, påpekar många. Afrikas länder är lika olika som länderna i Europa. Här ska inte klumpas ihop. Och svenska sportjournalister vill inte heller posera i kolonialhatt: ”Algeriet har väl inget med Sydafrika att göra”, svarar experterna i Expressens VM-bilaga på frågan om Algeriet har hemmafördel av att spela i Afrika.

Algeriets förbundskapten är inte lika säker. ”Vi känner oss inte direkt som hemmalag, men nästan”, sa Rabah Saadane till sydafrikansk media förra veckan. Återstår att se om det hjälper. Saadane själv är en riktig kultfigur som har lett Algeriet i olika omgångar. Han var assisterande tränare redan i Spanien-VM 1982, då ”ökenrävarna” chockade alla genom att slå  Västtyskland i första matchen.

I Mexiko 1986 var Saadane den enda afrikanska coachen. Det är han i år också, trots sex lag från Afrika. Det är så det brukar se ut: vita européer leder svarta lag. Men det finns en växande opposition mot de afrikanska fotbollsförbundens tilltro till vit magi. Många hoppades på en vändning när tre av fyra semifinallag i afrikanska mästerskapen leddes av landsmän. VM är i så måtto en backlash. Rabah Saadane tillhör kritikerna.