Med Nordkorea kom en fläkt av hur VM var förr. De enda man hade sett spela var Tipsextras brittiska bollarbetare och en och annan europacup-italienare. VM innebar ett möte med det okända. Innan avspark fanns en känsla av att vad som helst kunde hända. Hur spelar en marockan fotboll? Idag kan man följa varje omgång i marockanska ligan via internet. Det finns inga överraskningar längre. I Nigerias och Kameruns VM-trupper spelar samtliga i Europa. Med Nordkorea finns, av delvis hemska orsaker, det okändas charm kvar.

Nyhetsbyrån AP rapporterar att laget är populärt bland de lokala sydafrikanerna. Samma sak sades om 1966 års upplaga, då med läger i Middlesbrough. Tretusen ortsbor reste till Liverpool för att se de nya favoriternas slutspelsmatch mot Portugal. En underdog får alltid fans. ”I shall always go for the weaker dog, for the under dog in the fight”, diktade en amerikan som hette David Barker på 1800-talet. Han tog bilden från hundslagsmål om pengar. Troligen kommer uttrycket ”underdog” därifrån.

Den som gör någonting utan svårighet kan vi bli imponerade av, men aldrig förälskade i. Vi känner igen oss mer i kämpandet. Och de som älskar underdogsen älskar också tävlandets inneboende osäkerhet, möjligheten att ställa allting på huvudet. Det är en skillnad mot sådana som Chris Härenstam på SVT, som när favoriterna förlorar utstrålar frustration över att turneringen inte avgörs på pappret. Som om ett bra VM vore ett VM som bara bekräftade Fifa-rankningen.