Få lär ha föreställt sig att Vänsterpartiet skulle kunna få med valsamverkanspartierna på vår linje i EU-frågan. Vi inser alla att en del av den löpande räkning vi betalar för en eventuell framtida rödgrön regering är att vi accepterar att vi inte aktivt kan driva en del stöttefrågor.
Man kan dock, även när man måste vika ned sig, göra det på olika sätt, med mycket olika resultat. Man kan antingen använda förhandlingen och överenskommelsen som ett tillfälle att tydliggöra den egna positionen och de politiska perspektivskillnaderna. Eller så kan man helt överge sin position på ett underdånigt vis som bara kan uppfattas som en direkt underkastelse – och därmed ett förlorat existensberättigande.

Ser vi den rödgröna överenskommelsen om EU-politiken som presenterades i söndags som ett kapitulationsavtal för vänsterpartiet i EU-frågan – och det är dess yttersta syfte – så är dess avtalstext formulerad som om vänsterpartiet lämnat en mer än villig walkover. Valsamverkanspartierna är nu överens om en EU-politik som är en direkt blåkopia av den hycklande socialdemokratiska EU-retoriken. En politik som istället för att förhålla sig till verklighetens EU sysselsätter sig med fantasiföreställningar om hur EU skulle ha kunnat se ut om vi levde i en helt annan värld, med en helt annan union, med helt andra fördrag och politiska förutsättningar än de föreliggande. Det är en retorik som undergräver förutsättningarna för en genuin förståelse av EU-dimensionen och urlakar det politiska medvetandet. Vi deltar nu i den retoriken.
Överenskommelsens inledande mening talar om att ”kritiskt granska” EU (i stort sett alla partier sade samma sak i förra EU-valet). Därefter ägnas de sex sidorna åt att effektivt undvika alla relevanta kritiska perspektiv. Istället torgförs föreställningen att solidaritetsklausulen är förenlig med alliansfriheten, att Sverige ska delta i militära operationer inom ramen för EU och NATO, att EU är ett verktyg mot det internationella kapitalet, att EU skulle kunna bli en kraft för rättvis handel, att den svenska modellen kan räddas och full sysselsättning prioriteras trots att löntagarflexibilitet och inflationsbekämpning är fördragsmässigt överordnade mål, med mera.

Endast med en mening antyds att det inom valsamverkan finns åsiktsskillnader: ”Våra tre partier har i vissa delar olika syn på EU.” Givet att vänsterpartiet faktiskt vill lämna unionen och upplösa densamma får detta överslätande understatement ses som en direkt lögn. Vi har i grunden olika syn på EU. Den skillnaden måste erkännas och stavas ut i en politiköverenskommelse om vänsterpartiet utan akut risk för självutplåning ska kunna acceptera att inte aktivt driva vår EU-linje i en rödgrön regering.

Inom politik är skillnaden mellan tydlighet och otydlighet som skillnaden mellan torrt och blött krut. Om vi ständigt är otydliga med vad vi faktiskt vill i en central fråga, då blir de fina skrivningarna om frågan i partiprogrammet mycket snart obrukbara. Den stora väljargrupp som stöttat Vänsterpartiet därför att vi uppfattats som pålitliga EU-motståndare har haft många anledningar att börja tvivla de senaste åren. Med denna överenskommelse kan deras tvivel bekräftas. Partiets sista förtroende som EU-motståndare förbrukas nu i snabb takt, partistyrelsen har skickat den klara signalen att Vänsterpartiet inte är beredda att ta några strider för EU-motståndets skull. Vi önskar att partistyrelsen istället med klarhet kunde säga: Vi har för tillfället inte makt nog att förändra den EU-positiva politik som socialdemokraterna och miljöpartiet bejakar. Vi försökte, men vi lyckades inte. Det innebär att en rödgrön regering tyvärr kommer att föra en EU-positiv politik. Det ser vi som något negativt. För oss är det en förlust, men det är inte en förlust som innebär att vi överger vårt EU-motstånd.

Erik Berg, Göteborg
iza Boethius, Uppsala
Martin Ericsson, Malmö
Håkan Eriksson, Göteborg
Tove Fraurud, Heby
Lars Handegard, Märsta
Fredrik Hallor, Heby
Gustaf Lindfors, Malmö
Alexander Lowejko, Nässjö
Aron Matthiasson, Göteborg
Linnea Nilsson, Malmö
Olof Petterfy, Malmö
Nisse Sandqvist, Östersund
Ruzica Stanojevic, Kristianstad
America Vera-Zavala, Stockholm
Jenny Wrangborg, Göteborg