Det dröjde inte en dag innan bråket mellan höger- och vänsterfalangen startade. När man hör partiets självutnämnda förnyare diskutera med politiska kommentatorer om vad som bör göras efter Sahlins avgång får man bilden av ett parti som inte har några egna idéer alls. I söndagens Agenda påstod på fullt allvar en enad front av Carl Bildt, Niklas Nordström och Mats Knutsson att Socialdemokraterna, det parti som fram till 2006 betraktades som ägaren av ett av världens mest framgångsrika politiska projekt, idag bara har en enda chans till framgång – att med Knutssons ord ”kopiera” Moderaterna. Låt oss hoppas att Mats Knutsson aldrig tvingas försörja sig som politisk rådgivare. Och låt oss hoppas att förnyarna har självbevarelsedrift nog att förstå att om de tar bort den politiska skillnaden mellan sig själva och Reinfeldt, kommer väljarnas jämförelse enbart grundas på personlig skicklighet och att detta inte talar till deras fördel. Detta är uselt till och med i de krassaste valvinnartermer.

Socialdemokratin gick till val 2010 utan en politik för full sysselsättning. Om de som kallar sig förnyare skulle få sin vilja igenom skulle man också gå till val utan en välfärdspolitik 2014.
Men också partiets vänsterflank har det svårt. Det välfärdsbygge som utgjort partiets historiska styrka byggdes på en maktbalans, mellan en stark folkrörelse och en svag borgerlighet, som inte längre finns kvar. Det finns ett givet svar på denna problematik i partiets höger – att bara glida med högerut. Vänstersvaret är alltid mer svävande. Men också om man kommer fram med politiska svar är S-vänsterns dilemma att de sökt sig bort ifrån det som ger makt i partipolitiken, parlamentariska positioner och politiska kärnområden. Och man erövrar trots allt inte ett parti genom att ha flest universitetspoäng i sociologi.

Och skall man idag förutspå de svenska socialdemokraternas framtid får man konstatera följande: högern ligger så långt åt höger att det knappt är möjligt att förstå. Vänstern är så liten och har så få positioner att det är obegripligt. Just därför är det gråsossarna, denna brokiga skara, som avsätter och tillsätter ledare, som de, enligt flera källor till Flamman, gjort med Sahlin. S kommer troligen utan några interndemokratiska experiment landa i en mitten-högerposition.
Och det är vad Vänsterpartiet har att utgå ifrån. Nu är det dags att vakna ur depressionen efter valet och ta ett steg fram som Sveriges vänsteropposition.