Som en bomb slog han ned i den svenska politiska debatten. Den socialdemokratiska valberedningen föreslår Håkan Juholt. ”Alldeles för vänster”, trodde många proffstyckare och höll snart sagt varje annan kandidat före Juholt innan valberedningen för några dagar sedan började tala om hans namn på allvar.
Som en bomb slog han själv ned på den presskonferens där han och Carin Jämtin, partisekreterarkandidat, presenterades. Rolig, rapp och idédriven talade han med ett självförtroende som socialdemokratiska företrädare saknat sedan Göran Persson stod som starkast i opinionen. Han underkände också helt frågeställningar om höger och vänster inom partiet, något som kan förväntas också i framtiden.
Den som läst på ordentligt i socialdemokratisk press och i idéverkstäder har ju sett det komma ett tag. Den nya kombons uppdrag kommer att bli att flytta mitten vänsterut, inte att radikalisera socialdemokratin. Valberedningen gör uppenbarligen bedömningen att Juholt/Jämtin inte bara är en jackpot för en krånglade vänster, som blockerat flera av högerns kandidater, utan också ett piller som högern ska kunna svälja. Allt krut kommer nu att satsas på en ny ”centervänster”-linje för socialdemokratin. Till vänster om Mona Sahlin, till höger om SSU-radikalerna. Men med ett nytt självförtroende och ”de socialdemokratiska idéerna” i fokus. Redan den första presskonferensen var detta en uppenbar strategi från Juholt. Solidariteten och kampen mot egoismen ska nu stå i förgrunden för socialdemokraterna, enligt presskonferensen.
Den som förväntat sig en rejäl vänstersväng blir dock besviken. Håkan Juholt röstade ja till euron, stödjer krigföringen i Afghanistan och lägger fortsatt mycket stor emfas på tillväxten. I vissa ekonomiska frågor han dock tidigare stått lite längre vänsterut och ifrågasatt utgiftstak och skattesänkarpolitik.
Den som vill studera hur en borgerlig agenda sätts i media bör också studera hur Socialdemokraternas Kriskommission bemötts. ”Oväsentlig”, ”vänsterdokument”, ”ingen kommer att bry sig om den”. Redan på första presskonferensen lyfte Håkan Juholt fram den som partiets huvudutvärdering av det misslyckade valet. De politiska tankarna den för fram verkar komma att prägla den nya socialdemokratiska ledningen. Men för den borgerliga nyhetsvärderingen är ett steg vänsterut, om än ett så litet, i princip omöjligt.
Socialdemokraterna har länge tittat på Storbritannien för inspiration. När sociolgen Anthony Giddens idéer gjorde om Tony Blairs New Labour till något som liknande ett nytt borgerligt parti hängde Mona Sahlin och hennes gäng på. När New Labour nu skrotas, utan att ”Old Labour” återupprättas, av Ed Milliband syns det också i svensk socialdemokrati. Det blir nu, precis som där, troligen skillnader i politiskt tonfall och en mer offensiv socialdemokrati. Mona Sahlins avskedstal kommer troligen att få mycket liten inverkan på den framtida politiken.
Inte ens olyckskorpen Lena Melin på Aftonbladet kunde hålla masken när hon intervjuades av sin egen tidnings webb-tv efter presskonferensen. Hon var i huvúdsak positiv. Juholts debut var mediemässigt urstark.
Valet av Carin Jämtin förvånar kanske många. Efter ett dåligt val i Stockholm och ett gammalt rykte som ståendes åtminstone lite grann till vänster förväntade sig många en partisekreterare som skulle ha varit en större eftergift åt högern. Men kanske tycker valberedningen att Jämtin har tillräckligt mycket av ett medelklassens storstadsperspektiv på politiken för att komplettera den Oskarshamnsbaserade Juholt, Jämtin gjorde också ett starkt första framträdande och svarade tydligt på journalisternas frågor. Dessa gick för övrigt, till Håkan Juholt, i stilen: ”Vilka skatter vill du höja?”, ”Varför har du mustasch?” och ””Du har ifrågasatt inflationsmålet!” Den som fortfarande tror att journalistkåren ligger till vänster har åtminstone inte studerat de inrikespolitiska redaktionerna.
