– Han var inte mannen med alla dessa goda avsikter, fast han var bra på PR och den var effektiv. Han är en maskin politiker från Chicago. Det är den sämsta politiska maskinen i USA, brutal, hänsynslös och van att få som den vill. Det är den maskinen som uppfostrat honom.
Det var så många som trodde att Obama ville en förändring, change. Tariq Ali menar att det ganska snabbt avslöjades att han inte ville ändra på så mycket. Han är i själva verket den tomma gestens mästare.
– Det stämmer inte alls att han ville få igenom saker som han inte tilläts få igenom. Han hade en majoritet i senaten och representanthuset det första året, men han använde den inte. Då kunde han genomfört sin sjukförsäkring. I grund och botten är han mycket traditionell och inte annorlunda än varken Clinton och Bush, det är en slående kontinuitet.
Ali påpekar också att Obama, trots att vi fått bilden av motsatsen, fick in mycket mer pengar från storföretagen än Hillary Clinton under primärvalen och republikanerna under presidentkampanjen. Han är i botten en nyliberal som skryter om sina kontakter med storfinansen. På skolområdet talar han för fler friskolor. I kongressen är lobbyisterna nu så integrerade att de skriver lagförslag åt ledamöterna. I praktiken är Obama läkemedelsindustrins och sjukförsäkringslobbyns man.
”Världen lurad”
Tariq Ali låter vänlig och analyserande, men bakom den intellektuella distansen finns en ilska över hur enkelt världen har lurats.
– De enda som kommer till makten i USA är de som inte vill förändra, det finns en europeisk besatthet av Obama, de var så glada för att han valdes, man är mycket mer kritisk mot honom i USA än i Europa, vilket säger något om Europa.
– USA är bara en något överdriven version av Europa idag, det är ungefär samma sak. Här finns nu bara en extrem centervänster och en extrem centerhöger som är överens i det mesta. Det är ungefär likadant i USA fast där är det tydligare.
Inför världsordningen är Tariq Ali närmast uppgiven, vi lever i en grym tid där kapitalismen tillåts löpa amok
– Den kan inte förse ungdomarna med varken jobb eller bostäder. I länder som Italien och Storbritannien, Spanien och Portugal är det massarbetslöshet och ungdomarna känner sig förlorade, de lever i länder där de inte har någon framtid. Den nuvarande demokratin i USA och Europa är i grund och botten en kapitalets diktatur med en demokratisk förklädnad. Det är väldigt uttalat i Washington men det är samma sak här i Europa. I Sverige och över hela västvärlden har dessutom fackföreningarna förlorat i styrka genom att underordna sig socialdemokratin, de har sålt sig för några smulor.
Upproren i Nordafrika, södra Europa och nu senast i USA inger visserligen hopp. Men ungdomarna har en lång väg att gå.
– De politiska partierna är så diskrediterade att unga människor inte ens vill komma i närheten av dem. De måste skapa sin egen politiska rörelse, annars kan de inte göra så mycket åt systemet och ännu har dessa rörelser inte skapat nya politiska organisationer för att utmana de gamla.
Förändringarna som måste komma kan inte skapas utan en stark rörelse underifrån.
Det mest inspirerande exemplet just nu är Latinamerika. Framgångarna beror på att nya sociala rörelser skapat nya partier. Dessa kan liknas vid en socialdemokrati som lutar åt vänster.
Kostade liv
– Facken där har koopterats de tillhör inte oppositionen, deras länkar till gamla socialdemokratiska och kommunistiska partier har försvagat dem så att de inte har mycket förtroende. De stod inte mot privatiseringarna, men det gjorde bönderna i Peru och de fattiga i Bolivia, genom att slåss. Det kostade liv, men de vann några av de slagen.
Inte heller i utrikespolitiken har Obama ändrat något, krigen i Afghanistan och Irak fortsätter. I Israelfrågan är han så bakbunden av den amerikanska Israellobbyn att han verkar handlingsförlamad.
USA har försvagats i världen, ekonomin verkar vara på fallrepet. Är landet på väg att tappa sin ställning som den enda ledande världsmakten?
– Jag tror inte vi skall ha för stora illusioner om det. Det tog en mycket lång tid för det brittiska imperiet att bryta samman. De ledande krafterna i USA har mycket stora möjligheter att förändra politiken. Storbritannien är en liten ö, USA är en kontinent och de kan vara i det närmaste självförsörjande. De kan återindustrialisera landet om det behövs. Som Lenin sa, kapitalismen krisar, men dör först när det finns ett alternativ.
Ändå hopp
Tariq Ali ser på sikt ändå ett hopp i och med upproren som sker runt om världen nu. Resultatet behöver inte synas genast.
– Jag jämför den arabiska våren med 1848 i Europa. Upproren då besegrades men det faktum att de skett var mycket viktigt, påverkade människor och förändrade på sikt historien. Faktum att egyptierna lyckades har gett folk tilltro på förändringar, även om vänstern ännu inte är så stark där. Men upproren har återskapat tron på att om man arbetar kollektivt kan man åstadkomma förändringar. Det är mycket viktigt. Det går inte att förändra utan en stark rörelse underifrån. Obama är en tydlig illustration på detta.
