– Mitt liv har förändrats på ett extremt sätt de senaste åren. Jag tappade enormt mycket kunder och min skuld till banken dubblerades, samtidigt som skatterna tredubblades och sedan juni förra året har jag inget jobb, berättar 43-årige Panos som hade ett litet företag som sålde reservdelar till lastbilar fram till förra året.
Jag träffar honom under en manifestation på Syntagmatorget där Greklands indignerade motorcyklister, som han tillhör, deltar. Precis som de allra flesta jag träffar i Aten är Panos nedslagen och ser dystert på sin egen framtid.
– För varje jobb de utannonserar får de in 1 000 ansökningar och med min ålder… Det finns alltid någon som är yngre och ser bättre ut än jag.
Panos tillhör den växande gruppen arbetslösa. I maj kom det siffror som visade att över 900 greker per dag förlorar jobbet. Och arbetslöshetssiffrorna är uppe i 21,9 procent. Fast det är de officiella siffrorna och dit räknas till exempel inte Panos.
– Även om mitt företag har gått i konkurs så kan jag på grund av byråkratin inte stänga ner det, så jag räknas inte som arbetslös.
Och de som har kvar jobbet har fått drastiskt sänkta löner. Så väl offentlig- som privatanställda och egen företagare har förlorat 40, 50 eller 60 procent av sina löner.
Panos och hans fru, som nu väntar barn, lever idag på hennes lön på 1 500 euro. Det är mindre än hälften av de inkomster de tidigare hade.
– Vi skulle klara oss på det ifall vi inte hade skulder och extremt mycket högre skatter och högre priser på elektricitet och mat.
Förklaringen till de höga priserna är EU. Det vanliga vid en ekonomisk kris är att man devalverar valutan så att priserna sänks, men i och med euron är det inget alternativ för Grekland. Samtidigt har trojkan (EU, IMF och ECB) krävt nedskärningar, lönesänkningar och skattehöjningar i utbyte mot nödlånen som Grekland har fått.
Momsen har till exempel höjts till 23 procent, vilket är mer än i de flesta EU-länder.
Panos och hans fru har tvingats sälja såväl en bil som en motorcykel och en lägenhet. På kvällarna är det enda ljuset i deras lägenhet den som kommer från tv-apparaten och de har sökt reda på de billigaste mataffärerna. Och precis som många andra i Grekland pekar Panos på familjens betydelse för hur människor klarat sig hittills, trots krisen.
– Även om man har lite så delar man med sig.
Bara några steg bort, på samma torg där jag träffar Panos, finns ett träd som är omgärdat av brev, blommor, ljus och en nallebjörn. De markerar platsen där den pensionerade apotekaren Dimitris Christoulas sköt sig. I sitt avskedsbrev förklarade han att han föredrog döden framför att förnedra sig genom att leva på att samla i soporna. Han är bara ett av flera exempel på personer som uttryckligen meddelat att de tagit livet av sig på grund av krisen.
Panos berättar att han för ett år sedan mådde så dåligt att läkaren förbjöd honom att åka motorcykel.
– Det var en tid av absolut förvirring och oordning i min hjärna. Jag kunde inte se något hopp, jag var rädd för framtiden, rädd för allt.
I en rapport från Världshälsoorganisationens europeiska regionkontor konstaterades förra året:
”Föga förvånande så har en stor mängd undersökningar visat att människor som är arbetslösa, fattiga eller går igenom familjesplittringar löper en större risk för mentala hälsoproblem såsom depression, störd användning av alkohol och självmord än andra.”
Grekland har historiskt haft låga självmordssiffror jämfört med resten av Europa, delvis på grund av att mörkertalet har varit stort då ortodoxa kyrkan inte begraver dem som tar livet av sig. Men enligt en artikel i medicintidningen The Lancet ökade antalet självmord i Grekland med 17 procent mellan 2007 och 2009 och ytterligare 25 procent under 2010. Greklands hälsominister har sagt att självmorden ökade med hela 40 procent under första halvåret 2011, jämfört med samma period året innan.
Det överensstämmer även med siffror från övriga Europa där en tioårig tendens med sjunkande självmordssiffror fått ett abrupt slut och antalet självmord börjat gå upp igen, främst i de länder som befinner sig i ekonomisk osäkerhet, enligt artikeln i The Lancet.
Artikelförfattarna pekar också på att det säljs allt mer antidepressiva mediciner i Grekland.
En av forskarna bakom artikeln i The Lancet är David Stuckler, sociolog vid Cambridge som forskat i hälsoeffekterna av de europeiska budgetnedskärningarna i krisens spår. Till Reuter säger Stuckler:
– Nedskärningar kan förvandla en kris till en epidemi. Att förlora jobbet kan leda till en ackumulation av risker som kan få människor att hamna i depression och allvarlig psykisk ohälsa, särskilt om man inte får tillbörlig vård.
Det finns sätt att förhindra att en ekonomisk kris får förödande effekter på den psykiska hälsan. I Världshälsoorganisationens rapport tar man upp 1990-talskrisen i Sverige då många förlorade jobbet på kort tid men utan att den psykiska hälsan påverkades negativt. En förklaring som ges till det är att man i Sverige gav stöd till de arbetslösa och deras familjer och samtidigt satsade på hälso- och sjukvården.
I Grekland har man däremot kraftigt skurit ned bugeten för hälso- och sjukvård under de senaste åren och trojkan har krävt ytterligare nedskärningar.
Den ekonomiska krisen har förstås också fått effekter på det politiska klimatet i Grekland. Samma dag som jag träffar Panos står det i en ledare i tidningen Athen News att det nu inte är möjligt med en mitt-position i politiken eftersom det inte längre finns någon medelklass. Panos bekräftar detta när han berättar att han tidigare definierat sig som centrum-vänster men nu har ändrat inställning.
– När sådant här händer måste man välja sida. Mitten kollapsar.
Panos har också blivit mer politiskt aktiv. Från att tidigare bara ha diskuterat politik och röstat vart fjärde år till att engagera sig i Greklands indignerade motorcyklister som varje vecka åker till torg runtom i Aten och pratar med människor om situationen. Men den polariserade miljön har också gett extremhögern vind i seglen, såväl i valen som på gatorna där de gått till attack mot invandrare och oliktänkande. Därför ber Panos mig att inte ta med hans efternamn i artikeln.
Panos röstar på Syriza och han jämför EU-ledarnas hot om ett möjligt EU-utträde ifall Grekland inte följer trojkans krav med ett bombardemang.
– Regeringen och EU säger: om ni väljer vänstern så kommer vi inte att ge er pengar. Ni kommer att bli utslängda ur EU. Var är friheten i det? Det är utpressning.
