I Sverige kör riktiga karlar bil och har oftast också körkort. Det ingår i mansrollen, liksom att vara stolt över sin bil. Samtidigt har många dåligt samvete över bilen liksom spritdrickare ofta över spriten. Spritdrickare hittar därför på omskrivningar – ska vi ta en rackabajsare, säger de.
Därför säger man inte att man är bilintresserad utan motorintresserad, vilket inte betyder att man är motorintresserad, inte ens av sin egen bils motor som mest ställer till med problem.
Och därför heter tidningarnas bilbilagor motorbilagor och handlar om hur fort bilarna kan köras, även om de inte får det, men aldrig om civiliserade sätt att köra bil, för det finns faktiskt.
En gång såg jag en film där Michael Caine var hemlig agent och hade stämt möte med en kvinnlig agent i en kyrka. Jag minns inte vem som spelade henne, så det var väl Emma Thompson. När Michael och Emma hade träffats skyndade de sig ut genom en sidodörr och sprang till en bil för att fara till en annan plats och fortsätta mötet i lugn och ro.
De hade bråttom för andra agenter var dem på spåren. De satt i kyrkbänkarna och såg ut som vanliga kyrkobesökare, så vanliga som brittiska filmmakare med sin fenomenala förmåga att besätta biroller är oslagbara i, dock inte bättre än att jag och Michael genomskådade dem.
Men när Michael hade hoppat in i bilen och satt sig vid ratten hände det egendomliga att han inte körde. Han stirrade bara på instrumentbrädan.
Sedan sa han att han inte kunde köra bil.
Det var ett i en agentfilm så häpnadsväckande faktum att jag först flera dagar efteråt undrade varför han överhuvudtaget satt sig på förarplatsen – det kunde han väl ha tänkt på tidigare? Eller låtit Emma köra. I övrigt var det en realistisk situation för hälften av alla européer kan inte köra bil även om de tror det.
Världens populäraste polis var på sin tid kommissarie Jules Maigret vid Parispolisen, huvudperson i Georges Simenons kriminalromaner. Maigret kunde liksom Michael Caine inte köra bil utan åkte mest buss. Eftersom romanerna mest utspelar sig för femtio år sedan var det gammaldags bussar med öppen plattform baktill där han stod och rökte pipa. De togs sedan ur trafik, men är nu tillbaka på vissa linjer, för att glädja turisterna. Men Maigret kommer aldrig tillbaka.
Fast när det var mord som begåtts på natten tog Paris kollektivtrafik uppehåll, så då fick han ta taxi. Det framgår inte av böckerna om han betalade med jämna pengar. Simenon var en impressionist som hellre skrev om dimma på parisiska gator än om växelpengar.
I filmer betalar alltid folk med jämna pengar, men när jag själv åker taxi sitter jag kvar och betalar och väntar på kvitto och försöker sedan kravla mig ur bilen, medan föraren hinner före och öppnar för mig. Jag tror inte att det bara beror på att jag är så gammal utan på att förarna sitter högre och har lättare att ta sig ut, och på att de fått lära sig på friskvården att det är bra för ryggen att ta alla möjligheter att gå ur bilen.
Att ibland stiga ur bilen är ett civiliserat sätt att åka bil. Fast helst ska man inte åka alls, och absolut inte köpa miljöbil, för det finns inga miljöbilar. Det är som amerikanerna sa förr om indianer; den bästa indianen är en död indian. Den enda miljöbilen är avställd.
Det tar alltid emot att gå ur. De flesta bilförare kretsar hellre runt kvarteret en kvart än parkerar bilen femhundra meter bort. När de ska köra in i ett garage i ett hus kör de upp på trottoaren tätt intill garagedörren så de hindrar fotgängarna. En gång såg jag en fet bilist som körde upp på trottoaren framför en dagisgrupp som snällt fick vänta medan han släckte cigarren, spände av sig säkerhetsbältet, lirkade sig ur sätet, gick ur bilen, vred om en nyckel till garaget, klev in, väntade på att garagedörren skulle öppnas och körde in. Barn har gott om tid, de har hela livet framför sig, det hade inte han.
Detta var inget civiliserat sätt att köra bil.
