Hans namn är för oss okänt. Han är en bifigur som anonymt stegar rakt in i handlingen och sedan kliver ut i namnlösheten och osynligheten igen. Han gör bara sitt jobb.
Det är förmiddag, den 24 oktober 1929, och mannen ska reparera ett tak på Broad Street, New York. En adress i Wall Street-distriktet, det finansdistrikt som snart ska drabbas av världshistoriens hittills största ekonomiska krasch. Om mannen på taket har läst tidningarnas rapportering om spekulationsboomen som råder, vet vi inte. Men här står han, just som den börspanik som kommer att leda till kraschen, inleds på markplan inunder honom.

I och med Gregor Flakierskis essä om Hans Fallada startar Flamman Kultur en lågintensiv artikelserie, varande över hela 2013, där vi läser gamla – och kanske några nya – skönlitterära verk om 1900-talets stora kris för att sätta 2000-talets kris i perspektiv.
I den utmärkta essäsamlingen KRIS från Astor förlag, som samlar fyra nyskrivna texter från krisens Italien, Grekland, Spanien och Portugal, är det historiska ekot påtagligt.
Den grekiska journalisten Afrodite Maria Tziantzi skriver att ”andan av solidaritet och kollektivt motstånd är visserligen uppmuntrande men det är inte den som dominerar i det grekiska samhället idag. Passivitet, rädsla, förtvivlan och ilska riktas mot de mest krisdrabbade och utsatta medborgarna.” Sedan beskriver hon ett scenario som kunde vara en blåkopia på handlingen i romanerna som Gregor Flakierskis essä tar ett grepp om.
En kris där vinsterna privatiseras och förlusterna socialiseras. En kris som används som ett vapen för att knäcka ryggraden på arbetarrörelsen. En kris som i bästa fall kan de leda till vårrevolter för demokrati och rättvisa. I sämsta fall till höstrevolter för chauvinism, godtyckliga gränsdragningar och massmord.

Det har ännu inte blivit lunchtid på dagen som ska bli känd som den svarta torsdagen, men det har redan bildats en folksamling utanför börshuset på Broad Street. Något är på gång. Det råder, med John Kenneth Galbraiths ord, ”en vild, obarmhärtig skräck” på börsen.
Om reparatören på taket märker det här, eller är för upptagen av sitt arbete, vet vi inte. Men vi vet att elva välkända börsspekulanter redan har tagit sina liv. Och otåligt blickar folkmassan på gatan upp mot mannen på höghustaket intill i tron att han kan vara den tolfte.
Ska han inte hoppa snart?