Två ”generösa turister” vistas en månad på Kuba och rapporterar elände: korruption som genomsyrar hela samhället, ökade inkomstklyftor, fattigdom och fruktan för ny kris.
Beroende på vad man letar efter och vad man hittar är det möjligt att måla mycket olika bilder av verkligheten på Kuba och annorstädes. Men det är klart, att när Sovjetblocket upplöstes och Kuba hamnade i fritt fall, i dubbel blockad, så uppstod stora problem. Också klart att den väg kubanerna valde för överlevnad: satsning på internationell turism, marknadsöppningar och samriskföretag med utländskt kapital visserligen har inneburit det kubanska samhällets överlevnad, men också medfört problem av det slag som de ”generösa turisterna” koncentrerar sig på och som det ju kan vara svårt för besökare är att bedöma omfattningen av och riktningen på. Ökar klyftorna, fattigdomen och korruptionen eller verkar den förändringspolitik som inleddes för ett par år sedan i sitt uppsåt: att bekämpa och hejda dessa tre företeelser?

Det är naturligtvis inte så lätt att tolka alla företeelser på Kuba om man inte söker efter annan information än den egna upplevelsen och samtalen. Som frågan om taxiverksamheten. Där sker sedan ett antal år en ”avknoppning” från de statliga taxiföretagen, så till vida att förare enskilt eller som kooperativ tar över bilar och verksamhet med bruksrätt och påläggs ”hyra” för detta och skatt och arbetsgivaravgifter på inkomsterna. Det är således inte nödvändigtvis något fuffens turisterna ger sig in i – som författarna antyder – när de anlitar privat långfärdstaxi till Havana. Huruvida denna utveckling är bra eller dålig är en annan sak.
 
Och frågan om matimporten, de skriver att Kuba ”importerar en stor del av sina baslivsmedel från USA”. Hela Kubas livsmedelsimport uppgår till drygt 1 000 kr per person och år. En rimlig eftertanke och räkneoperation leder till att detta inte kan vara mer än en bråkdel av baslivsmedlen. Och all import kommer inte från USA, mindre än en tredjedel om man ser till siffrorna. Andra siffror visar att Kuba till cirka 80 procent är självförsörjande på livsmedel. Sverige är det till 75 procent.
Historien om bonden som har det tufft och klagar över dålig kinesisk kvalitet, är den representativ? Både inhemsk och utländsk rapportering framhåller i stället hur bra bönderna, både de kooperativa och de individuella tjänar i förhållande till andra arbeten.
”Slår hårt mot jämställdheten” skriver författarna. Deras exempel visar att det är den ekonomiska jämlikheten de egentligen menar. Felanvändningen av ordet jämställdhet – begreppet är enligt ordböckerna begränsat till relationer mellan könen – är ändå intressant. Eftersom just jämställdheten mellan kvinnor och män är en av Kubas stora landvinningar, som accelererat de senaste 10 åren och placerat Kuba i världsledning. Det är en av de många positiva sidor av utvecklingen som författarna tyvärr missat. Men de – och andra områden där Kuba, trots alla problem, inhemska och utländska, är världsledande, som hälsa och utbildning med mera – kommer kanske i den serie artiklar som återstår. Då får vi säkert också veta hur mycket USA:s ekonomiska, handels- och finansiella blockad hindrar Kubas utveckling.