17 miljarder kronor. Det är Vattenfalls förlust efter skatt under det första halvåret år 2013. Bolaget tvingas till nedskrivningar på närmare 30 miljarder kronor. Värdet på tillgångarna i Nederländerna, där det kritiserade köpet av gaskraftbolaget Nuon Energy ingår, skrivs ned med 14.5 miljarder.
Enligt finansmarknadsminister Peter Norman, som är ansvarig för de statligt ägda bolagen, beror förlusten på kol- och kärnkraft i Tyskland samt gaskraft i Nederländerna. Den pågående ekonomiska krisen och att efterfrågan på el har minskat har också haft betydelse.
– Utmaningarna som Vattenfall står inför är mer omfattande än de nedskrivningar som är förknippade med Nuon. De konjunkturella och strukturella förändringarna på energimarknaden i dess helhet är den största utmaningen, sa Peter Norman under en presskonferens förra veckan.
Vattenfall är inte det enda energibolaget i Europa som går dåligt. Enligt en rapport från Ernst & Young har Europas 16 största elproducenter tvingats till nedskrivningar på sammanlagt 260 miljarder kronor under åren 2010–2012. Rapporten visar dock att Vattenfall står för ungefär 20 procent av nedskrivningarna och är därför sämst i klassen på att göra affärer.
– Man kan inte skylla på en vikande energimarknad. När man gör affärer måste man ta hänsyn till att det kan bli lågkonjunktur, och oavsett hur marknaden ser ut ska inte staten investera i fossila bränslen, säger Ulla Andersson som är Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson.
För att rädda Vattenfall utökas besparingarna under nästa år med en miljard kronor. De planerade investeringarna för perioden 2013–2017 dras även ned från 123 till 105 miljarder kronor. Det införs anställningsstopp, restriktioner på externa konsulter och 2 500 anställda i Sverige, Tyskland och Nederländerna riskerar att förlora sina jobb.
Nuonaffären en orsak
Köpet av Nuon Energy år 2009 räknas som en av de viktigaste orsakerna till Vattenfalls förlust. Ledningen köpte då 49 procent av aktierna för 89 miljarder kronor. I dag återstår 21 procent av aktierna att betala.
Köpet var för dyrt med det vi vet i dag. Samtidigt har vi sagt att vi ändå får utgå från att de som satt i ansvarig position då gjorde så gott de kunde, sa Lars G Nordström, Vattenfalls styrelseordförande, under en presskonferens förra veckan.
Beslutet att köpa Nuon togs av Vattenfalls ledning, men dåvarande näringsministern Maud Olofsson godkände planerna. ”I fallet med Nuon var ansvarigt statsråd informerat, hon ställde rätt kontrollfrågor, bland annat om avkastningsmålet, och tog del av externa rapporter på området, varefter hon inte såg någon anledning att överpröva styrelsens beslut.”, skrev Peter Norman i Svenska Dagbladet förra veckan. Tidigare har han dock kritiserat Maud Olofsson för att inte ha informerat de övriga partiledarna om köpet av Nuon.
– Ingen ska inbilla mig att Maud Olofsson kunde göra århundradets miljardaffär utan att säga någonting till resten av regeringen. Det är uppenbart att Peter Norman ljuger – Maud Olofsson hade fått ett uppdrag från regeringen, säger Jan Palmqvist.
Han är ordförande för Seko Vattenfalls förhandlingsdelegation och menar att förlusten var väntad; främst på grund av köpet av Nuon och affärerna i Tyskland med stillastående kärnkraftverk sedan flera år tillbaka. Jan Palmqvist kritiserar även nedskärningarna och menar att det kommer bli produktionsstörningar om ledningen säger upp ännu mer personal ute på fältet.
Vänsterpartiets Ulla Andersson håller med och anser att Vattenfall behöver nya ägardirektiv. Hon medger att det har skett en del förbättringar, exempelvis har avkastningskravet till staten minskat, men Ulla Andersson hade ändå velat se en annan utveckling av Vattenfall än den som har varit.
– Bolaget borde investera i förnyelsebara energikällor och vara en föregångare i den nödvändiga klimatomställningen. I stället har man gjort oerhört dåliga affärer och satsat på fossil energi. Den politiska styrningen har varit undermålig, säger hon.
Krävs omställning
Utöver nedskrivningarna har Vattenfall även beslutat att dela upp bolaget i två regionala enheter: Norden och Kontinentaleuropa/Storbritannien. Anledningen är att enheterna ska fokusera på sina respektive huvudfrågor och en uppdelning sägs även öppna upp möjligheterna för att ta in nya ägare i den kontinentaleuropeiska verksamheten. Ulla Andersson är positiv till uppdelningen eftersom man då synliggör var förlusterna i Vattenfall finns.
Den svensk-nordiska delen finansierar förlusterna i den andra delen av bolaget. Det har man tidigare kunnat dölja genom att endast ha ett gemensamt bolag, säger hon.
Enligt Martina Krüger, klimat- och energiansvarig på Greenpeace, beror Vattenfalls förlust på att ledningen under lång tid har ignorerat att framtidens energisystem kommer att vara baserade på förnybar energi. I en debattartikel i Expressen skriver hon: ”Nu kanske tiden äntligen är inne för Vattenfall att byta kurs. Men det kommer inte att ske utan att politiker tar sitt ansvar och en gång för alla lägger om Vattenfalls kurs mot 100 procent förnybar energiproduktion.”
