Närmare 700 000 människor har i dag en tidsbegränsad anställning. Detta kan exempelvis röra sig om vikariat, säsongs- och provanställningar samt så kallade allmänna visstidsanställningar.
Statistik från LO Fakta visar att andelen tidsbegränsat anställda bland arbetare, under första kvartalet år 2013, låg på cirka 19 procent. Jämförelsevis låg siffran på ungefär 11 procent för tjänstemän. Bland arbetare är anställningsformen ofta förekommande i sektorerna hotell och restaurang, detaljhandel samt vård och omsorg.
– Den höga arbetslösheten i Sverige gör att både politiker och arbetsgivare ser de tillfälliga anställningarna som någonting positivt eftersom de sätter folk i arbete, men de leder även till att allt fler sjukskrivs. Vissa hävdar dessutom att de här korttidsjobben är en språngbräda till ett tryggare arbetsliv, men exempelvis har 65 000 människor varit visstidsanställda i minst fem år hos samma arbetsgivare och aldrig erbjudits en fast anställning, säger Shadé Jalali.
Hon är gästutredare på tankesmedjan Arena Idé och kom förra veckan ut med boken Stoppa skitlivet som är skriven tillsammans med Mats Wingborg. I den presenteras 22 konkreta förslag på hur osäkerheten på arbetsmarknaden ska motverkas och användningen av visstidsanställningar minskas.

Timanställda ryker först

Undersköterskan Feline Flodin är en av dem med personlig erfarenhet av den otrygga arbetsmarknaden. Hon har arbetat som timanställd på olika boenden i över tre år och har då kunnat skrapa ihop mellan 7 000 och 20 000 kronor i månaden. Nu har hon tvingats ut i arbetslöshet.
– Det kommunala demensboendet jag har arbetat för under det senaste året har fått stor övertalighet och de timanställda ryker allra först, säger Feline Flodin som i våras bildade partiföreningen Kommunalvänstern tillsammans med två andra personer.
Eftersom hon inte uppfyller arbetsvillkoret, det vill säga minst 80 arbetade timmar per månad i minst sex månader under en tolvmånadersperiod, har hon inte rätt till arbetslöshetsersättning. I stället får Feline Flodin ekonomiskt bistånd. Sammanlagt får hon ut 12 000 kronor i månaden efter skatt. Hyran ligger på 7 500 kronor.
– Jag söker så många jobb som möjligt, men de flesta är kombinationstjänster dag, kväll samt helg, och det är väldigt svårt att få en sådan tjänst att fungera när man som mig är ensamstående förälder, säger hon.

Ständig stress och oro

Innan perioden på det kommunala demensboendet arbetade Feline Flodin som timanställd på ett privat boende i närmare två år. Det första året arbetade hon dagtid, men med tiden fick hon allt mindre timmar. I ren desperation – för att kunna försörja sig själv och sitt barn – bad hon om nattider vilket hon fick då det är timmar som generellt sett är svårare att tillsätta.
– Efter ett tag blev en fast nattjänst ledig fram och tillbaka vid flera tillfällen. Jag sökte den varje gång, men ledningen hittade hela tiden svepskäl till att inte tillsvidareanställa mig. Till sist gavs den till någon som arbetade dagtid, trots att jag kunde nattrutinerna och hade arbetat heltid på timmar i över ett halvår, så då valde jag att sluta. Situationen blev ohållbar, säger Feline Flodin.
Hon berättar att det innebar en ständig oro att arbeta som timanställd. När hon inte arbetade funderade hon på om timmarna skulle ge en tillräcklig lön så att vardagslivet gick ihop eller vem hon skulle ringa för att försöka få åtminstone några timmar till.
– Och väl på arbetsplatsen måste du alltid vara den perfekta timanställda. Den som alltid ställer upp och gör det där lilla extra. Annars kanske du inte får tillräckligt många timmar. Du får absolut inte vara opålitlig och exempelvis bli förkyld eller i behov av att vabba, säger Feline Flodin.
Du har aldrig funderat på att byta inriktning?
– Jag är kritisk till att det här problemet ligger på en individuell nivå; att man som undersköterska ska behöva studera sig ur det här skitlivet för att jobbet fungerar så dåligt. Min önskan är att den allmänna visstidsanställningen försvinner helt och att samtliga timanställda i stället blir tillsvidareanställda i en vikariepool med garantilön.

Krävs ett helhetsgrepp

Shadé Jalali menar å andra sidan att det alltid kommer att finnas ett behov av allmänna visstidsanställningar: till exempel vid arbetstoppar eller i form av vikariat för en ordinarie anställd.
Däremot är hon emot det hon kallar för ”missbruket av tidsbegränsade anställningar”. Ett av förslagen i Stoppa skitlivet är därför att det ska lagstiftas så att arbetsgivaren inte kan stapla flera visstidsanställningar på varandra i mer än två år. Då ska den anställda i stället erbjudas en tillsvidareanställning.
Shadé Jalali och Mats Wingborg är även kritiska till inhyrd bemanningspersonal som ersätter tidigare tillsvidareanställda när det finns ett permanent behov.
– Man ser på människor som kostnader, i stället för att se till att det finns vettiga arbeten som man faktiskt kan leva med. Ansvariga politiker och arbetsmarknadens parter måste ta ett helhetsgrepp kring de osäkra anställningarna och arbeta för ett tryggare arbetsliv, säger Shadé Jalali.