Har man varit gömd i fyra år så kan man söka asyl på nytt. För många papperslösa är detta hoppet, det som de räknar ner till, år efter år, månad efter månad. Samtidigt som de då också går in i en period som kan få ett abrupt slut med ett nej. När vi som tillsammans har gjort teaterföreställningen Rött kort började träffa elvaårige ”Leo” var han gömd, nu är han formellt asylsökande. Skulle han bli stoppad av polisen på spårvagnen i Göteborg i just den här tidsluckan skulle han inte – som för bara en tid sedan – bli satt i förvar för att deporteras.
För det är det som operation Mos Maiorum går ut på. En samordnad polisaktion på EU-nivå, initierad av ordförandelandet Italien, i en tid i världen där antalet flyktingar – 51 miljoner – är det högsta sedan andra världskriget. Mos Maiorum pågår i två veckor och avslutas inom kort.
Mos Maiorum är latin och betyder ”de äldres seder” och var det gamla romarrikets oskrivna sociala koder. Varför någon högt uppsatt polischef kommit på detta namn vet jag inte. Men det får mig att tänka på den hierarki som fanns i romarriket: demokrati och yttrandefrihet för mannen, en socialt erkänd position för kvinnan beroende på ekonomisk status, och längst ner slavarna, utan några som helst rättigheter, men med stor betydelse för ekonomin.
I Erik de la Regueras nya bok Gränsbrytarna beskrivs samma struktur. Vi får följa tre olika migranter, en försöker ta sig till USA på ”dödens tåg”, två andra, en från Afrika och en från Afghanistan försöker ta sig in i EU. Väl framme vill de arbeta. Jag tänker på att det i romarriket fanns slavar i hemmen, i förvaltningen, i jordbruket. De papperslösa städar, syr, arbetar inom jordbruket. Slavarna i romarriket behandlades ofta illa, misshandel och övergrepp var vardag. Migranterna i dag utsätts ofta för misshandel och övergrepp och deras möjlighet att anmäla och få rätt är minimal. Slavuppror bestraffades med döden. Här är det själva resan som kan innebära död. Tiotusentals dör på tåget från Mexiko till USA, tiotusentals dör drunkningsdöden i Medelhavet. Och överallt härskar rädslan.
Jag behöver inte vara rädd nu men hade ”Leo” inte haft status som asylsökande så hade vi haft panik. Den paniken har tusentals människor i Sverige dagligen. Med Mos Maiorum ökar pressen. Jag hoppas att om du blir stoppad vägrar visa id, tar god tid på dig, är vaksam på hur de behandlar andra. De här två veckorna och alltid. Du kanske kan rädda ett liv.
