Efter en månads semester i Tyskland kommer jag hem till ett Sverige med en helt ny politisk spelplan. Det känns närmast surrealistiskt. Alla pratar spelteori och ett extra val, som i princip ingen verkar vara förberedd på, ska hållas.
Moderaterna snabbar nu på valet av sin nya partiledare och Anna Kinberg Batra föreslogs i förra veckan av valberedningen. Hon står utan eget politiskt projekt, med ett förlustval i ryggen, utmanad av Annie Lööf om rollen som Alliansens statsministerkandidat och med ett Sverigedemokraterna som sätter agendan och stjäl moderatväljare i massor. Det kunde ha börjat bättre.
Till och med den gamle moderaten K-G Bergström på Expressen dömer ut AKB. Om hennes insats i SVT:s Agenda i söndags skrev han: ”Hon föreföll skadligt medietränad. Hennes svar innehöll nästan inga konkreta svar utöver det självklara att Alliansen går till nyval tillsammans.” Det visar sig snabbt att rollen som kompetent teknokratpolitiker – som Fredrik Reinfeldt behärskar så väl – inte är så lätt att ta över. Utan att kunna fylla den med något innehåll blir den snabbt dödligt tråkig.
Fredrik Reinfeldts ande ligger dock kvar över politiken i Sverige på mer än ett sätt.
För det första visar det sig nu att hans tal om att ”låta det största blocket regera” inte var vatten värt. Hur Alliansen än vänder och vrider på det så har de medvetet agerat för att utnyttja sin majoritet med Sverigedemokraterna till att fälla den sittande regeringen.
Sverigedemokraterna visar sig också för var dag som går också mer och mer som det borgerliga parti de är och kunde inte låta bli frestelsen att fälla en rödgrön budget, trots att de inte fick något av det de begärt i utbyte för sitt stöd för Alliansens budget. Hur Alliansen svarar på detta närmande från Sverigedemokraterna är avgörande för Sveriges framtid.
För det andra lever vi i dag med en dominerande frågeställning som Fredrik Reinfeldt själv öppnade för i Almedalen i somras. LO:s opinionsstrateger Johan Ulvenlöv och Tobias Lundin Gerdås redovisar i en debattartikel i Expressen sin undersökning om att innan ”öppna era hjärtan”-talet dominerades debatten av ”vinstfrågan, fas 3, privatiseringar, jobbcoacher, Nuon, utförsäkringar och krogmoms”. Efter Reinfeldts tal byttes ”konflikten välfärd vs skattesänkningar” mot ”konflikten välfärd vs invandring” och flyktingfrågan dominerade media på ett massivt vis. Även om delar av vänstern hyllade Fredrik Reinfeldt för hans mod var vi många som direkt efter talet varnade för just denna effekt. Medvetet eller ej, genom att ställa flyktingar mot välfärd medverkade Fredrik Reinfeldt till att stärka Sverigedemokraternas ställning.
Alliansen måste nu bestämma sig för vad de vill om de skulle få majoritet med Sverigedemokraterna i riksdagen också efter extra valet. Antingen får de låta Stefan Löfven regera i minortiet (det vill säga inte lägga en gemensam budgetmotion) eller så får de vara tydliga med att de vill regera Sverige med stöd av Sverigedemokraterna. En sådan majoritet verkar ju vara inom räckhåll.
För Anna Kinberg Batra väntar nu arbetet med att hålla de egna förespråkarna för ett utökat samarbete med Sverigedemokraterna i schack. Om hon ska lyckas med det måste hon bli tydligare med sin egen och Moderaternas roll i svensk politik och ta konsekvenserna av densamma. Vill de sitta i opposition eller regering? Den opposition som får en majoritet för sin budget kan inte bara skylla på minoritetsregeringen när den saknar handlingsplan för vad den ska göra med den.
