Nyvalet i Turkiet är över. I ett sällsynt ojämlikt val återfick konservativa AKP den egna majoritet som partiet tappade i valet den 7 juni. Bland valets förlorare finner vi landets press- och yttrandefrihet.
Pressfriheten i Turkiet är skör, inte minst på grund av medielandskapets uppbyggnad. Medierna kan grovt indelas i tre grupper: de AKP-vänliga, mainstreammedier med varierande grad av politisk tillhörighet samt alternativa medier med prokurdisk och/eller vänsterprägel. En strategiskt viktig, men också oförutsägbar roll, har medier i den andra kategorin där flera av Turkiets bäst säljande och kommersiellt inriktade tidningar finns.
Turkiets stora mediebolag är konglomerat vars ägare är beroende av goda relationer med stat och näringsliv, både för annonsintäkter och upphandlingar inom olika områden. Detta öppnar både för självcensur och uppsägningar av obekväma journalister.
Men även rena attacker förekommer. I september angreps tidningen Hürriyet två dagar i rad av våldsamma AKP-mobbar efter en känslig publicering av ett presidentcitat som kunde tolkas som att Recep Tayyip Erdogan menade att folket fick skylla sig själva för att de inte gav AKP kvalificerad majoritet i juni. Häxjakterna påhejas av AKP-troll på sociala medier, men även inom mer etablerade sådana. Andra gånger har AKP-kritiska journalister misshandlats.
När rättssystemet används för att tysta medier handlar det om öppen repression. Information stryps, som efter Ankara-dådet den 10 oktober då sociala medier stängdes ned och begränsades, medan mainstreammedier och alternativa tidningar och tv-kanaler regelbundet utsätts för förtalsåtal. Dagarna före valet tog staten även över förvaltningen av det tidigare AKP-vänliga men numer regeringskritiska mediehuset Ipek Medya, där etablerade tv-kanaler och tidningar som Kanaltürk och Bugün ingår.
Turkiet får således svårt att behålla plats 149 i den rankning av internationell pressfrihet som görs av Reportrar utan gränser. I valrörelsen skyddes inga metoder för att göra rapporteringen så ensidig som möjligt till AKP:s fördel. Det bidrog sannolikt till AKP:s valseger. De många journalister och redaktioner som inte har låtit sig tystas lär snart belönas med ytterligare repression.
