Birgitta Sevefjord, tidigare landstingsråd för Vänsterpartiet i Stockholms läns landsting, reder ut och förkastar turerna kring det nya universitetssjukhuset i Solna.
Den borgerliga majoriteten i Stockholms landsting har under lång tid fokuserat på privatiseringar och vidlyftiga affärer som gynnat det privata och missgynnat det offentliga. Alltifrån försäljningen av vårdcentralen Serafen för en spottstyver, och som över en natt gjorde ett antal läkare till mångmiljonärer, till förlängningen av en spårvägslinje med några hundra meter till en kostnad av en kvarts miljard – den så kallade NK-expressen. Nu befinner vi oss i slutfasen av byggandet av det nya universitetssjukhuset (NKS). Spårvägsbygget och sjukhusbygget har det gemensamt att de upphandlades utan konkurrens – det fanns bara en anbudsgivare!
NKS har en tioårig historia sprungen ur en utredning som visade att det skulle kosta ca 10 miljarder kronor att renovera och modernisera. Och så rullade NKS-projektet igång. Ett sjukhus som kom att bli ett av landets dyraste byggprojekt någonsin. Sjukhuset är också världens största som byggs i offentlig privat samverkan (OPS).
Vad innebär då denna modell? Jo, upphandlingen vanns av Skanska som bygger och brittiska Innisfree som står för större delen av investeringskostnaderna. Landstinget bedriver vården och betalar alla räkningar. Vänsterpartiet var mot denna modell och hävdade att landstinget skulle kunna låna till mycket lägre ränta än Innisfree. Hur rätt har vi inte fått? När avtalet löper ut år 2040 har det kostat medborgarna minst 52 miljarder kronor.
Jag var med under den hela den långa upphandlingsprocessen och belagd med munkavle precis som alla andra politiker. Vi var helt i händerna på konsulter och tjänstemän. Demokratin sattes på undantag. Upphandlingssekretessen vägde tyngre än hälso- och sjukvårdslagen.
Konsulter kom att styra hela processen och på tre år, från beslutet att upphandla till tilldelning av uppdraget uppgick konsultkostnaderna till 154 miljoner kronor! Konsulter från företaget PWC kom att spela en central roll. De påstod att med OPS-modell så minskade risken för förseningar och fördyrningar och fler företag skulle vara intresserade av att delta i själva upphandlingen – de fick fel på alla punkter. 2008 fattades beslut om upphandlingen och oppositionen sa nej, men röstades ned. I beslutet står att upphandling kan bara ske om ”förväntad konkurrens kan uppnås” annars skulle den avbrytas och att tre till fem konsortier bör vara med och lägga anbud. Det blev bara ett! Men borgarna ansåg att ett anbud var tillräcklig konkurrens!
Det konsultföretag, PWC, som rekommenderat OPS fick nu ett nytt uppdrag, man blev huvudrådgivare i upphandlingen. Samma företag som senare kom att kritiseras för att ha anställda i ett rum som hjälper företag att sköta ekonomin och i rummet bredvid ha andra anställda som hjälper företag att undvika skatt och flytta pengar till skatteparadis. ”Från oberoende granskare till inflytelserik krängare” som Dagens industri skrev (den 5 maj, 2015).
Skanska och Innisfree tilldelades år 2010 den förmånliga upphandlingen utan konkurrens och dessutom ville man ha skattebefrielse. Den så kallade Luxleaks visar att 590 miljoner kronor som betalats ut av landstinget skulle slussas vidare till brevlådeföretag i Luxemburg för att minska skatten.
De borgerliga partierna hävdar i dag att alla partier stod bakom beslutet om OPS-upphandling, men det är lögn. Vänsterpartiet och övriga oppositionspartier var under hela den långa processen mycket kritiska och ville att upphandlingen skulle avbrytas.
Beslutet i landstingsfullmäktige den 5 maj 2010 var minst sagt märkligt. I det sekretessbelagda underlaget som fullmäktigeledamöterna fick framgick inte klart kostnaderna för OPS-avtalet och V, S och MP krävde att upphandlingen skulle avbrytas. Socialdemokraternas nytillträdde landstingsråd Ilijan Batljan sa att ”Detta är utan konkurrens det dummaste offentliga förslag jag någonsin sett”. Efteråt utbröt en kaotisk debatt som resulterade i att ett extra fullmäktige inkallades den 8 juni och maj-beslutet revs upp. I det nya beslutet tar landstinget ett större ekonomiskt ansvar genom att låna upp pengar till lägre ränta än Innisfree kunde och avkastningen till aktieägarna sänktes. På så sätt sänktes kostnaderna med åtta miljarder och det var skälet till att V, S och MP röstade för det nya förslaget, men vår kritik av hela upphandlingsprocessen kvarstod.
Nu står vi här med ett nytt sjukhus som ska tas i bruk under nästa år. Ett sjukhus med färre vårdplatser och förlossningsplatser och en mindre akutmottagning. Men också ett sjukhus som kräver mer personal eftersom all vård sker i enkelrum. Risken är stor att vi får ett nytt fint sjukhus till höga kostnader och med många stängda vårdplatser.
S, V och MP har föreslagit en extern revision av hela OPS-avtalets utformning och hur själva upphandlingen gick till i strid mot fullmäktiges beslut att den borde avbrytas om bara ett anbud kom in. Det röstades ned av de fyra borgerliga partierna som styr i minoritet tillsammans med Sverigedemokraterna.
