Mina barn, andras ungar och så lite bebisar. Det kanske är en ”råttan i pizzan” den där historien som min mamma har berättat för mig. Om hennes arbetskamrat som var ute och seglade med sin kompis, när de plötsligt långt ute till havs hittade en bebis som låg och flöt i havet. Och hur de tillslut såg en båt, seglade dit, höll upp barnet och bara: ”ursäkta är det här er bebi?” Och hur en person svimmade. Det var mamman och ingen hade märkt att bebin försvunnit.
Alltså, hur kall var den? Är det sant? Hur såg den ut?
Och nästan alla som jag berättat historien för tror på den. Men senast när jag berättade den så blev jag helt tyst mitt i, för jag kom på att det där ju händer hela tiden. Fast på andra hav och med andra bebisar.
Hur kalla är de? Är det sant? Hur ser de ut?

Jag kollar på en serie program på SVT Play. På svenska heter serien Ett barns första dag och handlar om barnafödslar i olika delar av världen. Bebisar och bebisar liksom. Det är gjort av Lieve Blancquaert, belgisk fotograf. Hon är så himla intresserad av bebisar. Det är bara det att hon har glömt ett par grejer. Till exempel har hon glömt all historia. Hon har också glömt att det är oförskämt att prata om andra på ett språk de inte förstår. Hon har glömt att det är konstigt att filma nakna kvinnor som föder barn utan visa respekt och hänsyn. Hon kanske har frågat om lov men det mesta tyder inte på det, för i en stor sal på Nairobis största sjukhus ligger cirka 60 kvinnor och föder samtidigt och jag tror inte att alla har skrivit på kontrakt. Den där personen som hon filmar utanför ett annat sjukhus, i ett annat land, med en blodpöl vid fötterna har hon nog inte skrivit kontrakt med.
”När födde du? I natt? Okej, du blöder mycket.” Jaha vilken bra info Tintin.
Hon har glömt att det kanske inte är läge att skuldbelägga läkare och fråga ”Tycker du att det är bra standard här” när han visar upp en kuvös som ska räcka till ett helt sjukhus. Hon har aldrig lärt sig att alla förstår rynkade näsor och höjda ögonbryn. Hon tror att det räcker med att säga ”Hi I’m Lieve from Belgium”. Hon frågar helt nyförlösta kvinnor på fel språk om de är lyckliga. Hon frågar på och stövlar på och filmar på. En bebis som dör där, ett par nyfödda tvillingar som är uttorkade där.
Vi ska uppleva världen genom hennes rediga sandaler. Hon överraskas av att så många har problem med alkohol på Grönland. Hon äter en torkad fisk som hon tycker är så himla äcklig. Jag undrar vem på SVT som var så intresserad av bebisar att den glömde kolla vilket år det var när den köpte in det här. Bebisar och bebisar.